Kaminställning för bästa bränsle-äcklonomi?

[Misse]

Har en liten trist men skitbra bensinsnål ap-ambulans Suzuki Alto från 2000. Enliters fyra.

I samband med topplockspackningsbyte så hyvlade jag av toppen lite. Kompressionsförhållandet var 9,4:1 original och nu ca 12:1. Fick tunna av ventilerna 0,6 mm då det blev lite trångt mot kolvarna.
Filade bort lite kanter (och lite tillrundning) i de åtta kanalerna för marginell flödesförbättring, satte på större kat och nåt avgas från nån saabturbo jag hittade gratis på skroten. Filade ner gasspjällsaxeln och satte fast spjället med epoxi så luften kom fram lite lättare där..
Farten på samma vägsträcka på motorvägen som förut var 150 så visade gps:en numera 169 knyck.
7 % större framhjul för mera utväxling/lägre varvtal, alltid minst 4 kilo luft i däcken.
Meningen med detta pysslet var dock inte effektökning utan att ta sig billigare från punkt a till punkt b.

Förbrukningen låg efter moddningen vid lugn gubbig lågvarvig körning på 0,42 liter/mil. Imponerad.

Så upptäckte jag att jag satt kammen alldeles alldeles för tidigt, hade tänkt fel.
Tidspress när jag ändrade till en mera sund (?) kaminställning så nu efter ändring så blev kammen klantigt gjort en aning för sen om man har tanken att både insug & avgas ska vippa lika som tidsreferens för vad som är vettig standardinställning. Det morriga insugsljudet försvann. Blev en liten aning piggare (nåja..) på lägre varv.

Men den verkar lustigt nog dra något mindre bränsle nu med en aning för sen kam, jämfört med när den var typ 12-15 grader för tidig.

Så frågan är, kan man generellt svara på hur en mossig standardkamaxel ska stå för att uppnå bästa äcklonomi vid lågvarvig gubbig vardagskörning?
Och isåfall varför ska den stå som den gör, vilka faktorer inverkar?











'