Korvmojjar och Bränt Gummi: Del 9 - Para-Normalt
Skriver lite varje dagRydberg skrev:Vill ha fortsättning Glufsen!
Håller dock på att flytta till (M)Uppsala och börja larva mig med högskolestudier, men jag ska försöka skriva lite när jag hinner. Känns som om det blir en ganska saftig historia som tar form, möjligtvis vore det en värdig sista del, men vafan en till ska man väl knåpa ihop så att det blir 10st kapitel+prolog.Sen när allt är klart så tänkte jag renskriva lite (bara ändra på småsaker som jag stör mig på), sen lägga upp hela klabbet för nedladdning. Förmodligen en version som man kan skriva ut och knåpa ihop sin egen pocketbok av med fram- och baksida, bättre typsnitt etc etc, och en "vanlig" version som man kan läsa i Word. Det är tanken iaf!
-
mårten nordström
- För mycket laddtryck
- Inlägg: 390
- Blev medlem: ons jan 04, 2006 4:18 am
- Ort: kumla
uppdatera!!!!!! väntar ju på nästa för fan=)
http://forum.savarturbo.se/viewtopic.ph ... 07&start=0
När jag känner sorg drar jag ut marshall stackern på balkongen, vrider på 11an och spelar skalor i 3 timmar.
Det ska erkännas också att jag inte har flyttat över texten till nya datorn heller..-
caterpillar
- Forumsberoende
- Inlägg: 3844
- Blev medlem: sön aug 22, 2004 11:32 am
- Ort: nord-norge, TROMSØ
Glufsen skrev:Skriver lite varje dagRydberg skrev:Vill ha fortsättning Glufsen!
Sen när allt är klart så tänkte jag renskriva lite (bara ändra på småsaker som jag stör mig på), sen lägga upp hela klabbet för nedladdning. Förmodligen en version som man kan skriva ut och knåpa ihop sin egen pocketbok av med fram- och baksida, bättre typsnitt etc etc, och en "vanlig" version som man kan läsa i Word. Det är tanken iaf!
JA ER DENI POCKET VERSON, KJØPER JA DEN DIREKT 
caterpillar har alltid stooore turbos-å diesel
-
mårten nordström
- För mycket laddtryck
- Inlägg: 390
- Blev medlem: ons jan 04, 2006 4:18 am
- Ort: kumla
-
Pontus Lundström
- För lite laddtryck
- Inlägg: 8
- Blev medlem: sön feb 08, 2009 7:58 pm
- Ort: Skellefteå
Hmmm jahaja, körde fast i skrivandet som vanligt 
Men här kommer första halvan av del nio, vet inte riktigt vad jag ska tycka...Blev lite för invecklad och skum tycker jag, men jag ville pröva lite nya grejor så att man inte fastnar i samma spår. Men om det kan underhålla någon en liten stund så är jag tacksam och nöjd för det.
Del 8.5: Fenomen
Det rådde märkliga tider i Mjökhult med omnejd. Mycket märkliga tider. Det hela hade börjat med att den halvdementa kärringen Vidhåla hade kraschat sin redan illa tillsargade Golf II i en ensligt belägen (och i sann glesbygdsanda; obemannad) bensinstation. När polis, brandkår och ambulans hade anlänt för att försöka åtgärda det man brukar åtgärda när en bensinstation börjar brinna, efter att den som orsakade olyckan tagit sig en lugnande cigarett med en bensinfontän några meter från sig, så hade något oförklarligt hänt. Något som skrämt livet ur ett trettiotal personer som stod kvar där utan någon som helst förklaring på vad de hade sett.
Medans brandmännen som bäst hade försökt släcka branden hade någonting stort och konstigt helt plötsligt befunnit sig några tiotals meter ovanför bensinstationen. Genom ljuset från branden hade de sett en stor metallklump som tycktes vibrera ovanför eldhärden, som nu i princip var utom kontroll. Då hade saker blivit jävligt skumma. Helt plötsligt slocknade elden. Det hördes ett litet "swosch" och tusentals liter brinnande bensin upphörde att existera. Det blev helt mörkt. Sen var farkosten eller vad det nu var borta, och kvar stod som sagt ett trettital extremt förvirrade personer. Dagen därpå kom den första i den långa rad av UFO-rubriker som skulle dominera svensk media de följande månaderna. UFO-mysteriet i Mjökhult hade börjat.
Incidenten vid bensinstationen var bara början, sen började det där stora flygande fanstyget ploppa upp lite här och var i bygden. Bonden Källtorparn påstod bestämt att tefatet hade snott hans plog en kväll; "Di hovra o dro opp plo min mä nån stråle!! He va bästa plogn ja haft!", och det gick historier om alla möjliga fenomen som kunde kopplas till ufot.
Filmer och bilder av varierande kvalitet började ploppa upp på internet där något stort och lysande kunde ses hovra runt i Mjökhults höstmörka omgivning, vilket spädde på uppmärksamheten ytterligare.
Svampplockare, jägare och andra friluftsdårar vittnade om stora områden i skogen som var nedbrända med klinisk precision.
Helt plötsligt var Mjökhult världens nya Roswell. Den lilla staden invaderades av "UFO-forskare" med varierande mental hälsa.
Det var minst sagt en turbulent och konstig tid i Mjökhults historia.
Och naturligtvis gick inte allas våran bonnmeckarhjälte Stor-Ulrik säker från detta. Faktum var att han kanske hade lite värre problem med UFO-nördarna än den genomsnittlige Mjökhultsbon. Det var nämligen runt Stor-Ulriks och dennes faders marker majoriteten av observationerna hade inträffat. Stor-Ulrik, som var skeptiker ut i fingerspetsarna, vägrade naturligtvis tro på allt skitsnack och mediahysteri. Han fortsatte som vanligt med jordbruket, köttproduktionen och sin lilla biodieselfabrik som numera började bli extremt lönsam. Faktum var att han precis hade säkrat en deal med en kontakt i Lettland som skulle inbringa en ganska saftig summa pengar. Dessvärre var skattemyndigheten inte underrättad, vilket hade gjort Stor-Ulrik en smula paranoid. Så dieselfabriken hölls extremt dold för diverse myndigheter, något som skulle få en avgörande betydelse för hur den närmsta tidens smått bisarra händelseutveckling skulle se ut.
Som sagt så hade Mjökhult med omnejd invaderats av UFO-intresserade, New Age-are, hippys och andra nyfikna idioter. Människor som naturligtvis luskat reda på vart det var störst risk att få syn på det oidentifierade flygande objektet. Med andra ord Stor-Ulriks ägor.
Men än så länge var Stor-Ulrik glatt ovetande om att det smög runt skummisar utrustade med kameror runt hans gård. Han var i full flås med sitt senaste tokprojekt; En Nissan King-Cab -88 som han hade köpt av en jägare för 500:-
Efter en dags arbete var King-Caben fulhöjd någon meter, utrustad med terrängdäck som Stor-Ulrik hade hittat på en kärra i skogen samt rollad mattsvart med smakfulla döskallemotiv i vitt.
Sen så hann lilla Stor-Ulrik fläska runt hela tjuge minuter på sin favoritåker innan den sura bensinfyran tackade för sitt med en redig kylarvattenfontän, vilket Stor-Ulrik bara välkomnade. Det låg nämligen lite roligare grejor och skräpade i logen.
Någon dag senare var en viss fultrimmad VW 1.9 turbodiezel ihopparad med en Volvo M45 växellåda, som därefter släggades ner i King-Caben. Stor-Ulrik ögonmåttade dit hela motorpaketet, knackade lite med släggan och tigersågade lite där det behövdes innan allt brändes fast med ett knippe överblivna plattjärn. Sådärja! Ännu ett heltokigt fulbygge rullades med ett mäktigt dieselbröl ut ur Stor-Ulriks trofasta garage. Några brutala donuts på gödselplattan kunde Stor-Ulrik konstatera att det här bygget hade sin lilla charm det med. "Varför i helvete har jag aldrig byggt en terrängbil förut?" undrade han när han brölade fram genom skog och över nyplöjda åkrar. King-Caben kunde verkligen ta sig fram överallt, vilket det med skulle få betydelse för hur saker skulle utveckla sig.
Precis när Stor-Ulrik åkte ut på en mysig terrängåktur i skogen rullade en hyrd minibuss in på den ödsliga grusvägen som ledde till gården. "Är det här rätt? Kolla kartan Fredde!" tjattrade föraren, förövrigt den enda i sällskapet som hade körkort. De var en brokig skara, men en sak hade de gemensamt: UFO'n och paranormala aktiviteter. Med andra ord naiva idioter som levde för saker som inte existerade...Eller? Plötsligt fylls bussen av exalterade och gälla små skrik av förundran. På toppen av ett litet berg kanske 800m från minibussen ser de ett vitt sken och någon slags farkost inne i skenet. Som därefter lyfter. Och avlägsar sig från platsen onaturligt fort. Vilket den lilla utforskningsgruppen fångade på tre olika digitalkameror med hög upplösning.
"Det här är ändå jävligt mysigt" filosoferade Stor-Ulrik när han puttrade fram genom skogen på vägar som inte fanns. Stor-Ulrik kände sig friare än någonsin. Han körde obehindrat genom uråldrig skog, med en bil han i princip hade byggt själv på någon dag, som drevs av egenhändigt framställd diesel. Men han hade trots allt ett litet mål med utflykten; Att kolla hur den lilla familjen av highland cattle-kossor klarade sig i hagen på andra sidan skogspartiet. När han kom fram blev han minst sagt chockad. För det första fanns det inget staket. Eller ja det fanns där, men problemet var att en stor del av det var lindat kring toppen av bygdens högsta tall. Och några långhåriga och långhornade highlandcattlekossor såg man inte skymten av.
Stor-Ulrik började känna den där känslan av att något inte riktigt stämde. Att det var något som var väldigt väldigt fel. Höstmörkret började sänka sig när han öppnade King-Cabens dörr och hoppade 135cm ner för att undersöka vad fan det var som hade hänt. Det första han hörde när dieselfyrans raka rör hade tystnat var ett dovt grymtande från skogsgläntan.
"Näää det är sant jag lovar vi fick det fan på film jag lovar svär fan!!" tjattrade ännu en hobbyufolog till en annan hobbyufolog på andra sidan Sverige. Det var händelsen kring Stor-Ulriks väg som nu spred sig som en löpeld genom UFO-världen. Filmerna hade redan fått tusentals visningar på YouTube bara några timmar efter att de hade lagts ut och det talades om det "defintiva beviset på att vi är besökta" på tusentals hemsidor, bloggar och diskussionsforum. Professionella videoredigerare hade uttalat sig om att filmerna var 100% äkta, och efter ytterligare någon timme gick det t.om så långt att en officiell tjänsteman från det amerikanska flygvapnet dyrt och heligt försäkrade att de inte hade något med det inträffade att göra, men att de gärna tog emot mer information om det oidentifierade flygande objektet. Efter någon dag blev platsen där det inträffade (dvs berget ovanför Stor-Ulriks gård) allmänt känd världen över. Men allt detta var Stor-Ulrik glatt ovetandes om när han stod i sin skogsglänta.
Snabbare än ett tattarsnitt var Stor-Ulrik uppflugen i KingCaben, totalt vettskrämd. Det dova grymtandet som hördes från skogsgläntan hade visat sig vara den större utav de två highlandcattletjurar som ingick i flocken. Det som var mindre bra däremot var att den verkade ha drabbats av någon form av tjurpsykbryt. Likt en bulldozer brölade den fram i skogsgläntan med taggtråd i hornen och halva staketet släpandes efter. Alltjämt brölandes och med tungan hängandes utanför.
Stor-Ulrik kände sig ganska konfunderad. Vad var det här? Galna ko-sjukan? Tankarna började snurra runt i Stor-Ulriks huvud. Highland Cattle var egentligen väldigt lugna kor. De brölade inte omkring och välte omkull träd i vanliga fall. Definitivt någon form av sjukdom, orsakad av fan-vet-vad. Sjukdom innebar veterinärer. Veterinärer innebar myndigheter. Myndigheter innebar slutet för Stor-Ulriks högst lukrativa lilla dieselfabrik enligt Stor-Ulriks resonemang. Och böter.
"Nä...Hem efter bössan" resonerade Stor-Ulrik och startade upp den numera ännu mer uppspöade King-Caben och brölade hemåt genom höstmörkret.
Bil efter bil rullande in på den välskötta lilla grusvägen som ledde till Stor-Ulriks gård. Människor är och kommer alltid att vara nyfikna djur, och vad kan egentligen kittla fantasin mer än ett eventuellt besök från en annan värld? Det dröjde inte länge innan folk vågade sig ut ur bilarna och gav sig in på Stor-Ulriks ägor. De gick runt husen och upp för kullarna där det nyinträffade hade hänt. Alla var mer eller mindre utrustade med kameror.
"Du måste komma hit fort Ulrik! Det är en massa människor här och jag är precis vettskrämd! KOM FORT!!"
Rebecca lät verkligen helt vettskrämd också när hon ringde till Stor-Ulrik. Om man var en höggravid kvinna som var ensam på en gård som helt plötsligt invaderades av vitt främmande människor och bilar så var det nog ganska förståeligt om man blev rädd.
Stor-Ulrik fick ett panikanfall. King-Caben bokstavligt talat flög genom skogen. Lacken under avgashuset på turbon bubblade sig och tog eld. Bilen kördes rent reflexmässigt av Stor-Ulriks sjätte sinne. Han behövde inte ens tänka och registerade inte ens att pickupens flak kysste en berghäll i dryga 98 km/h, vilket böjde hela bakramen något åt vänster. Efter några minuters vansinneskörning nådde han äntligen fram till gården och blev helt stum. Alla de olika känslorna tog liksom ut varanndra innan den urbondska vreden helt tog över.
Hagelskotten ekade över gårdsplanen.
...fortsättning följer...
Men här kommer första halvan av del nio, vet inte riktigt vad jag ska tycka...Blev lite för invecklad och skum tycker jag, men jag ville pröva lite nya grejor så att man inte fastnar i samma spår. Men om det kan underhålla någon en liten stund så är jag tacksam och nöjd för det. Del 8.5: Fenomen
Det rådde märkliga tider i Mjökhult med omnejd. Mycket märkliga tider. Det hela hade börjat med att den halvdementa kärringen Vidhåla hade kraschat sin redan illa tillsargade Golf II i en ensligt belägen (och i sann glesbygdsanda; obemannad) bensinstation. När polis, brandkår och ambulans hade anlänt för att försöka åtgärda det man brukar åtgärda när en bensinstation börjar brinna, efter att den som orsakade olyckan tagit sig en lugnande cigarett med en bensinfontän några meter från sig, så hade något oförklarligt hänt. Något som skrämt livet ur ett trettiotal personer som stod kvar där utan någon som helst förklaring på vad de hade sett.
Medans brandmännen som bäst hade försökt släcka branden hade någonting stort och konstigt helt plötsligt befunnit sig några tiotals meter ovanför bensinstationen. Genom ljuset från branden hade de sett en stor metallklump som tycktes vibrera ovanför eldhärden, som nu i princip var utom kontroll. Då hade saker blivit jävligt skumma. Helt plötsligt slocknade elden. Det hördes ett litet "swosch" och tusentals liter brinnande bensin upphörde att existera. Det blev helt mörkt. Sen var farkosten eller vad det nu var borta, och kvar stod som sagt ett trettital extremt förvirrade personer. Dagen därpå kom den första i den långa rad av UFO-rubriker som skulle dominera svensk media de följande månaderna. UFO-mysteriet i Mjökhult hade börjat.
Incidenten vid bensinstationen var bara början, sen började det där stora flygande fanstyget ploppa upp lite här och var i bygden. Bonden Källtorparn påstod bestämt att tefatet hade snott hans plog en kväll; "Di hovra o dro opp plo min mä nån stråle!! He va bästa plogn ja haft!", och det gick historier om alla möjliga fenomen som kunde kopplas till ufot.
Filmer och bilder av varierande kvalitet började ploppa upp på internet där något stort och lysande kunde ses hovra runt i Mjökhults höstmörka omgivning, vilket spädde på uppmärksamheten ytterligare.
Svampplockare, jägare och andra friluftsdårar vittnade om stora områden i skogen som var nedbrända med klinisk precision.
Helt plötsligt var Mjökhult världens nya Roswell. Den lilla staden invaderades av "UFO-forskare" med varierande mental hälsa.
Det var minst sagt en turbulent och konstig tid i Mjökhults historia.
Och naturligtvis gick inte allas våran bonnmeckarhjälte Stor-Ulrik säker från detta. Faktum var att han kanske hade lite värre problem med UFO-nördarna än den genomsnittlige Mjökhultsbon. Det var nämligen runt Stor-Ulriks och dennes faders marker majoriteten av observationerna hade inträffat. Stor-Ulrik, som var skeptiker ut i fingerspetsarna, vägrade naturligtvis tro på allt skitsnack och mediahysteri. Han fortsatte som vanligt med jordbruket, köttproduktionen och sin lilla biodieselfabrik som numera började bli extremt lönsam. Faktum var att han precis hade säkrat en deal med en kontakt i Lettland som skulle inbringa en ganska saftig summa pengar. Dessvärre var skattemyndigheten inte underrättad, vilket hade gjort Stor-Ulrik en smula paranoid. Så dieselfabriken hölls extremt dold för diverse myndigheter, något som skulle få en avgörande betydelse för hur den närmsta tidens smått bisarra händelseutveckling skulle se ut.
Som sagt så hade Mjökhult med omnejd invaderats av UFO-intresserade, New Age-are, hippys och andra nyfikna idioter. Människor som naturligtvis luskat reda på vart det var störst risk att få syn på det oidentifierade flygande objektet. Med andra ord Stor-Ulriks ägor.
Men än så länge var Stor-Ulrik glatt ovetande om att det smög runt skummisar utrustade med kameror runt hans gård. Han var i full flås med sitt senaste tokprojekt; En Nissan King-Cab -88 som han hade köpt av en jägare för 500:-
Efter en dags arbete var King-Caben fulhöjd någon meter, utrustad med terrängdäck som Stor-Ulrik hade hittat på en kärra i skogen samt rollad mattsvart med smakfulla döskallemotiv i vitt.
Sen så hann lilla Stor-Ulrik fläska runt hela tjuge minuter på sin favoritåker innan den sura bensinfyran tackade för sitt med en redig kylarvattenfontän, vilket Stor-Ulrik bara välkomnade. Det låg nämligen lite roligare grejor och skräpade i logen.
Någon dag senare var en viss fultrimmad VW 1.9 turbodiezel ihopparad med en Volvo M45 växellåda, som därefter släggades ner i King-Caben. Stor-Ulrik ögonmåttade dit hela motorpaketet, knackade lite med släggan och tigersågade lite där det behövdes innan allt brändes fast med ett knippe överblivna plattjärn. Sådärja! Ännu ett heltokigt fulbygge rullades med ett mäktigt dieselbröl ut ur Stor-Ulriks trofasta garage. Några brutala donuts på gödselplattan kunde Stor-Ulrik konstatera att det här bygget hade sin lilla charm det med. "Varför i helvete har jag aldrig byggt en terrängbil förut?" undrade han när han brölade fram genom skog och över nyplöjda åkrar. King-Caben kunde verkligen ta sig fram överallt, vilket det med skulle få betydelse för hur saker skulle utveckla sig.
Precis när Stor-Ulrik åkte ut på en mysig terrängåktur i skogen rullade en hyrd minibuss in på den ödsliga grusvägen som ledde till gården. "Är det här rätt? Kolla kartan Fredde!" tjattrade föraren, förövrigt den enda i sällskapet som hade körkort. De var en brokig skara, men en sak hade de gemensamt: UFO'n och paranormala aktiviteter. Med andra ord naiva idioter som levde för saker som inte existerade...Eller? Plötsligt fylls bussen av exalterade och gälla små skrik av förundran. På toppen av ett litet berg kanske 800m från minibussen ser de ett vitt sken och någon slags farkost inne i skenet. Som därefter lyfter. Och avlägsar sig från platsen onaturligt fort. Vilket den lilla utforskningsgruppen fångade på tre olika digitalkameror med hög upplösning.
"Det här är ändå jävligt mysigt" filosoferade Stor-Ulrik när han puttrade fram genom skogen på vägar som inte fanns. Stor-Ulrik kände sig friare än någonsin. Han körde obehindrat genom uråldrig skog, med en bil han i princip hade byggt själv på någon dag, som drevs av egenhändigt framställd diesel. Men han hade trots allt ett litet mål med utflykten; Att kolla hur den lilla familjen av highland cattle-kossor klarade sig i hagen på andra sidan skogspartiet. När han kom fram blev han minst sagt chockad. För det första fanns det inget staket. Eller ja det fanns där, men problemet var att en stor del av det var lindat kring toppen av bygdens högsta tall. Och några långhåriga och långhornade highlandcattlekossor såg man inte skymten av.
Stor-Ulrik började känna den där känslan av att något inte riktigt stämde. Att det var något som var väldigt väldigt fel. Höstmörkret började sänka sig när han öppnade King-Cabens dörr och hoppade 135cm ner för att undersöka vad fan det var som hade hänt. Det första han hörde när dieselfyrans raka rör hade tystnat var ett dovt grymtande från skogsgläntan.
"Näää det är sant jag lovar vi fick det fan på film jag lovar svär fan!!" tjattrade ännu en hobbyufolog till en annan hobbyufolog på andra sidan Sverige. Det var händelsen kring Stor-Ulriks väg som nu spred sig som en löpeld genom UFO-världen. Filmerna hade redan fått tusentals visningar på YouTube bara några timmar efter att de hade lagts ut och det talades om det "defintiva beviset på att vi är besökta" på tusentals hemsidor, bloggar och diskussionsforum. Professionella videoredigerare hade uttalat sig om att filmerna var 100% äkta, och efter ytterligare någon timme gick det t.om så långt att en officiell tjänsteman från det amerikanska flygvapnet dyrt och heligt försäkrade att de inte hade något med det inträffade att göra, men att de gärna tog emot mer information om det oidentifierade flygande objektet. Efter någon dag blev platsen där det inträffade (dvs berget ovanför Stor-Ulriks gård) allmänt känd världen över. Men allt detta var Stor-Ulrik glatt ovetandes om när han stod i sin skogsglänta.
Snabbare än ett tattarsnitt var Stor-Ulrik uppflugen i KingCaben, totalt vettskrämd. Det dova grymtandet som hördes från skogsgläntan hade visat sig vara den större utav de två highlandcattletjurar som ingick i flocken. Det som var mindre bra däremot var att den verkade ha drabbats av någon form av tjurpsykbryt. Likt en bulldozer brölade den fram i skogsgläntan med taggtråd i hornen och halva staketet släpandes efter. Alltjämt brölandes och med tungan hängandes utanför.
Stor-Ulrik kände sig ganska konfunderad. Vad var det här? Galna ko-sjukan? Tankarna började snurra runt i Stor-Ulriks huvud. Highland Cattle var egentligen väldigt lugna kor. De brölade inte omkring och välte omkull träd i vanliga fall. Definitivt någon form av sjukdom, orsakad av fan-vet-vad. Sjukdom innebar veterinärer. Veterinärer innebar myndigheter. Myndigheter innebar slutet för Stor-Ulriks högst lukrativa lilla dieselfabrik enligt Stor-Ulriks resonemang. Och böter.
"Nä...Hem efter bössan" resonerade Stor-Ulrik och startade upp den numera ännu mer uppspöade King-Caben och brölade hemåt genom höstmörkret.
Bil efter bil rullande in på den välskötta lilla grusvägen som ledde till Stor-Ulriks gård. Människor är och kommer alltid att vara nyfikna djur, och vad kan egentligen kittla fantasin mer än ett eventuellt besök från en annan värld? Det dröjde inte länge innan folk vågade sig ut ur bilarna och gav sig in på Stor-Ulriks ägor. De gick runt husen och upp för kullarna där det nyinträffade hade hänt. Alla var mer eller mindre utrustade med kameror.
"Du måste komma hit fort Ulrik! Det är en massa människor här och jag är precis vettskrämd! KOM FORT!!"
Rebecca lät verkligen helt vettskrämd också när hon ringde till Stor-Ulrik. Om man var en höggravid kvinna som var ensam på en gård som helt plötsligt invaderades av vitt främmande människor och bilar så var det nog ganska förståeligt om man blev rädd.
Stor-Ulrik fick ett panikanfall. King-Caben bokstavligt talat flög genom skogen. Lacken under avgashuset på turbon bubblade sig och tog eld. Bilen kördes rent reflexmässigt av Stor-Ulriks sjätte sinne. Han behövde inte ens tänka och registerade inte ens att pickupens flak kysste en berghäll i dryga 98 km/h, vilket böjde hela bakramen något åt vänster. Efter några minuters vansinneskörning nådde han äntligen fram till gården och blev helt stum. Alla de olika känslorna tog liksom ut varanndra innan den urbondska vreden helt tog över.
Hagelskotten ekade över gårdsplanen.
...fortsättning följer...
man blir helt fast i slutet