Mekanikerligan - Gas'n Cash

Tjata om vad som helst .
Gasolinestory
För lite laddtryck
Inlägg: 1
Blev medlem: fre apr 08, 2016 9:27 pm

Mekanikerligan - Gas'n Cash

Inlägg av Gasolinestory »

Prolog: En novell/följetång för att stilla det undermåliga utbudet av motor-relaterad litteratur.

*********************************************************************************************

Mekanikerligan - Gas'n Cash


Stockholm, 23:20


Ett sprakande ljussken fyllde omgivningen i Fredhällstunneln under Stockholm stad, det dova motorljudet från bilens rostfria slutljuddämpare studsade mot de kala betongväggarna.
Gnistregnet som utlösts då bilens båda headers, för en sekund, snuddat vid den nattsvarta asfalten avbyttes raskt av ett trummande sken i framrutan från de gula gatlyktorna.
Novan var inte optimal i sammanhanget, men vem kunde klandra den.

Lasse som varit med i umgängeskretsen sedan vi hängde vid grinden på förskolan, uttryckte det bra. Han hade på sitt egendomliga sätt- med blygsam framtoning, ifrågasatt om det hela var så smart.

Två timmar senare samma eftermiddag hade Willwood bromsoken nypt åt de bakre bromsskivorna och ställt karossen på tvären i mötande körfält, framför Securitas värdetransport på Södermalm.

Erik som kommit in i bilden långt senare, högljudd men i vissa sällskap lågmäld. Den enda i gänget som hade hjärna; som Lasse uttryckt det efter till utfallet - men inte antalet, för många öl en sen sommarkväll i juli.
Erik som var gänglig, innehavare av en civilingenjörsexamen från KTH, Kungliga Tekniska Högskolan i Stockholm- stod ofta för de tekniska detaljerna. Faktiskt, den enda spelaren som körde med öppna kort inför sin flickvän och blivande fru Elin.

Men, det var inte oktober längre. Den kuppen hade slutat med att en grön färgampull smullit av och målat hela väskans innehåll och lämnat Anders ansikte i ett stoft av färgpulver. Att det var just Anders som skulle detonera laddningen i ett ivrigt försök att öppna väskan, gjorde situationen inget annat än tragikomisk. Hans kroppshydda påminde om den gröna seriefiguren Hulken- färgen förstärkte definitivt intrycket, även om situationen var förjävlig. Så hög risk för så lite utdelning.
Anders satt på tvären i baksätet och kramade störtbågens snedsträva med knuten näve; ”Fy fan vilken jävla stöt!” Skrek han för att överrösta turbulensen från de öppna bakrutorna. Han slog därefter vänskapligt näven i axeln på Lasse som satt intill. De skrattade.
Jag tittade på dem i backspegeln och tappade för en stund fokus, Hurst-spaken till den preppade lådan stod i Drive-läget och gjorde en plötslig nedväxling så att jag ryckte till.

2 timmar tidigare. Storgatan 17, norra distriktet

Poliskommissarie Andersson var ett riktigt arsle, rent ut sagt. En person som hellre brukade övervåld än skakade hand med folk. Han var det verkliga livets Gunvald Larsson.
Larmsignalen från polisradion i det tysta rummet fick honom att slå ut kaffekoppen över polisuniformen och svära högljutt över kontorslandskapet; emedan han försökte alternera sin kägelformade kroppshydda till en sittande ställning vid skrivbordet från den halvt liggande positionen dessförinnan.

Kollegan och polisaspiranten, Daniel, sneglade på honom med avsky mellan pappershögarna. Han hatade honom redan trots att de bara jobbat tillsammans i 2 veckor.
Hur han kunde ha oturen att få denna säl-formade skapelse till handledare utgjorde för honom ett stort frågetecken. För tre veckor sedan hade han längtat ut på sin första praktik från polishögskolan, efter ett maraton av Johan Falk filmer hade han oundvikligt målat upp förväntningarna till skyhöga.

För precis två veckor sedan då han slog upp glasdörren och klev in på polisstationen i norra distriktet möttes han av Emma i entrén. Hon var brunett, uppskattningsvis 160cm lång och vansinnigt vältränad. Det strålade om henne.
Hennes ljusblåa ögon som under ett par sekunder gett honom ögonkontakt, ett par sekunder av uppmärksamhet som fyllt honom av känslan av att allt i hans omgivning stod stilla. Han hade verkligen önskat att hon varit hans handledare istället.
Allvarligt talat, han hade hellre tagit en ståplats intill kaffeautomaten i hennes sällskap än att vara tvungen att sitta face – to – face med den där Andersson.

Han tittade åt sidan för att fokusera sig och försöka höra larmet som inkom bättre, samt slippa åsynen av sin kollega.
*Larmljud*.. ”Alla enheter, kom” sprakade ur radion.
Andersson som börjat lugna ned sig borstade febrilt av slipsen med en servett och svarade i radion, ”Enhet tre här. Andersson. Kom”, centralen svarade över radion: ”Vi har kod 35, värdetransport E4:a norrgående, i höjd med Solna. Kom”, Daniel sneglade på bakstycket av sin blänkare, en kalender han alltid bar med sig. Han hade under sin första dag, i hemlighet, försett den med en inplastad utskrift av larmkoder. Kod 35, väpnat rån. Fan.

Kommissarie Andersson flög upp ur stolen, hans önskan om att dö ung hade inte gått i uppfyllelse utan på något maniskt vis, övergått till en magnetisk dragningskraft till riskfyllda handlingar i hans övre medelålder. Han fegade aldrig ur, varken vid diskussioner eller närkamper.

Hans uppväxt var troligen brokig, som chefen uttryckt det mellan raderna, under informationsmötet första veckan; då han försökt sälja in Andersson som en god handledare och kollega.
Andersson som nu landat på fötterna greppade återigen radion med ett handfast grepp, ”Uppfattat, Andersson och Aspirant Daniel ansluter till kod 35. Kom”.
”Uppfattat. Klart – slut” hördes från den andra sidan linjen.

Radiocentralen och dess funktion hade centraliserats, vilket gjort att norra distriktet tappat en massa doffsingar som Andersson skämtsamt uttryckt det. Det var ett dialektalt uttryck för kjoltyg som man sade i norra sverige, kvinnodominansen hade synts tydligt bland personalen på larmenheten som var dess riktiga namn då de satt under samma tak, de som mottog SOS alarm och koordinerade tillgängliga resurser.
*********************************************************************************************

Anders knackade bakstycket, gevärskolven, med rejäl kraft i den chockade förarens siktfält. Smällen fick det laminerade glaset på den vita värdetransportens framruta att förvandlas till ett raster av tusentals små skärvor.
Adrenalinet pumpade, han skrek: "Lås upp skåpet!!”, genom skidmasken. Dagen till ära var det hans förklädnad, det som skulle skydda hans identitet och rädda honom från ett återbesök på Kumla. Luvan som hade suttit upprullad i pannan på afterskin i St. Anton, Österrike året dessförinnan, och brukats flitigt under integralhjälmen på årets "Speed weekend on ice".

Jag sneglade på mätarna i den kolfibergjutna panelen, som hängde i underkant av Novans instrumentbräda..


Fortsättning följer..
lustgas_volvo
För mycket laddtryck
Inlägg: 118
Blev medlem: fre feb 15, 2008 11:51 am
Ort: Jönköping

Re: Mekanikerligan - Gas'n Cash

Inlägg av lustgas_volvo »

:thumbright:
Erik S
Skriv svar