1959 Peugeot 403 med 3,7 liter Mercruiser båtmotor
Postat: ons jan 08, 2014 10:44 pm
På dagen när jag fyllde trettio slog jag till på det som jag länge gått och funderat på: En Peugeot 403!
Lagom stor och bakhjulsdriven bil med trevliga former, rätt lik amazonerna men klart mer ovanlig på de svenska vägarna nu för tiden.
Nån biltidning gjorde för övrigt ett test där just 403:an vann mot Amazonen rätt nyligen. Glamourpoängen var det väl som avgjorde då Peggan introducerades under våren i Paris och så nått om Skövde för Volvon...
Nu i mars blir det fyra år sen och det är hög tid att komma nån vart med denna!
Så här såg den -59:an ut som jag fick tag på efter att den hade stått många år i en lada. Bilen hade hämtats från ladan, fått renoverade bromsar och startats av en verkstad och var i stort sett klar för besiktning när de råkade ställa den utomhus när det var smällkallt och motorblocket frös sönder. När jag hämtade den gick den inte att starta och vi puttade upp den på släpet. Bilden är tagen framåt vårkanten 2010.
Blocket var nödreparerat med kemisk metall men höll kvar vattnet skapligt. Efter att jag hade satt dit en ny bensinslang och rengjort silen i förgasaren så tuffade den 1,5 liter stora fyran med sin aluminiumtopp igång på tre cylindrar. Ett kompprov avslöjade noll och intet tryck i ettans cylinder...
Så här ser de ut i pannrummet
Orsaken till felet var inte svår att hitta när jag lyfte på ventilkåpan. En krökt stötstång på grund av att en ventil hade fastnat. Av med toppen och knacka ur ventilen som hade nypt i styrningen, ventilskaftet gick att rädda med smärgelduk. Lika så styrningen fick sig en omgång med putsning av smärgelduk, denna lindad runt en pinne och satt i borrmaskinen. Nödreparation som fungerade finfint jämfört med insatsen. Stötstången blev rak med hjälp av gassvets och försiktig riktning.
Lite flax ska man ju ha när jag hittade ny topplockspackning liggandes på hatthyllan. Tjugo kronor hade visst nån fått punga upp för den nån gång förr i tiden. Med den på plats så gick bilen snällt och fint, på väg till besiktningen så stannade den dock på grund av skräp i tanken, löstes kvickt med en gräsklippartank i motorrummet och jag hann i tid till bilprovningen. Ett läckage i en skarv på en bromsledning var det enda de kunde hitta och bilen var sen fullt körbar i två års tid. Bilderna är tagna på vägen hem från bilprovningen.
Jag använde bilen då och då, vattenläckaget blev dock värre och sen gick vattenpumpen sönder efter ett tag. Men jag hann med att åka till jobbet med den när bruksbilen strejkade och lite runt i närheten. Till slut blev det dags att baxa in den i garaget och sätta igång med det som jag egentligen hade tänkt ha den till...
Väl inne åkte inredning, motor, framvagn och bakvagn ur. Framtill ska det bli en Volvo 140 framvagn och bak en 1031-axel från 240. Original framvagn hade tvärställd bladfjäder och riktigt skön gång på vägen, men tyvärr ganska klen (ser den ut att vara i alla fall) och har trumbromsar.
En krånglig del med att montera 140-framvagnen i peggan är att "ramen" på 140 går upp ca 15 cm där framvagnsbalken sitter fäst. 403:an är nästan rak och bilen skulle fått värsta gasserstuket ifall jag hade skruvat dit den som den var. Därför sänkte jag fästena på framvagnsbalken så mycket jag tordes, ca 50 mm och satte sen dit den temporärt. Något måste nog göras åt rambalkarna ändå men jag vill kapa minimalt i karossen då det är tänkt att bli ombyggt fordon av detta. I ärlighetens namn så var det väl här nånstans som sisådär tre år gick till att inte göra något med (denna) bilen. Så har den alltså stått till nu i mellandagarna då jag beslutade att sätta lite bättre fart. Första bilden visar alltså hur en (mycket rostig) 140 ser ut vid framvagnens infästning, andra samma bild på peggan och de två sista visar originalfäste för framvagnen mot karossen. Sänkte ca 5 cm på detta vis.
Strax efter nyår hade jag fått dit bakaxeln med temporära bärarmar så jag nu kan rulla runt bilen och spana och känna på hur stuket blir med placering av axeln. Jag hade sedan tidigare insett att de luftkanaler i motorrummet som går från fronten och upp mot torpedväggen måste tas bort om den nya motorn ska få rum. Jag får ersätta dem med andra förstärkningar. Det kommer till slut bli bur i bilen och det går säkert att hitta på något. Bilen är nu rullbar! Kul! Även om allt endast sitter fast temporärt för att kunna mäta in placeringarna av axlarna.
Dagen efter kom min bror tillsammans med en kompis upp och hjälpte till att få extra fart på bygget, prova hur väl den nya motorn går ner i bilen.
Motorvalet styrdes mest av känslan, udda bil behöver rolig motor! Det som ska ner är en fyrcylindrig innombords Mercruiser båtmotor på 3,7 liter. Motorn är baserad på en halv Ford bigblock (429 / 460) V8, har 111 mm borr och 95 i slag och effekten är 180-190 hk med fyrportsförgasaren. Blocket är i aluminium, vevaxeln och kammen är specifik för båtmotorn men kolvar, stakar och topplock är Fordgrejer rakt igenom. Några känner säkert till motormodellen då det var en till salu här på Sävar för nått år sedan och det är precis den motorn som jag köpte. Det är den blåa på bilderna, med följde även ett tomt block som lämpar sig väl för inpassning i bilen. Växellåda blir en "4L60E" 4-växlad jänkeautomat eftersom de passar rakt på bultmönstret på motorn (nåja, nästan i alla fall).
Det tar i lite här och där... Startmotorörat på växellådssvepet måste tas bort, starten kommer ändå sitta på andra sidan motorn.
En växellådstunnel av lite större mått måste till, detta räcker inte hela vägen men motorn slank ner betydligt bättre och om jag tar några cm här och där så ska det nog gå hoppas jag.
Då så! Då är vi ikapp med nutiden. Bilen är förvånansvärt rostfri, bara vid domkraftsfästena är det hål igenom golvet. Vid passagerarens fötter är det kraftig ytrost men inte hål. I bagaget är det också ganska tunt på sina ställen men inte så farligt. Tanken är att bevara den i detta patinerade stuk, lite som om jag hade hittat en gammal räserbil som stått avställd i en lada... Drömma får man ju
/David
Lagom stor och bakhjulsdriven bil med trevliga former, rätt lik amazonerna men klart mer ovanlig på de svenska vägarna nu för tiden.
Nån biltidning gjorde för övrigt ett test där just 403:an vann mot Amazonen rätt nyligen. Glamourpoängen var det väl som avgjorde då Peggan introducerades under våren i Paris och så nått om Skövde för Volvon...
Nu i mars blir det fyra år sen och det är hög tid att komma nån vart med denna!
Så här såg den -59:an ut som jag fick tag på efter att den hade stått många år i en lada. Bilen hade hämtats från ladan, fått renoverade bromsar och startats av en verkstad och var i stort sett klar för besiktning när de råkade ställa den utomhus när det var smällkallt och motorblocket frös sönder. När jag hämtade den gick den inte att starta och vi puttade upp den på släpet. Bilden är tagen framåt vårkanten 2010.
Blocket var nödreparerat med kemisk metall men höll kvar vattnet skapligt. Efter att jag hade satt dit en ny bensinslang och rengjort silen i förgasaren så tuffade den 1,5 liter stora fyran med sin aluminiumtopp igång på tre cylindrar. Ett kompprov avslöjade noll och intet tryck i ettans cylinder...
Så här ser de ut i pannrummet
Orsaken till felet var inte svår att hitta när jag lyfte på ventilkåpan. En krökt stötstång på grund av att en ventil hade fastnat. Av med toppen och knacka ur ventilen som hade nypt i styrningen, ventilskaftet gick att rädda med smärgelduk. Lika så styrningen fick sig en omgång med putsning av smärgelduk, denna lindad runt en pinne och satt i borrmaskinen. Nödreparation som fungerade finfint jämfört med insatsen. Stötstången blev rak med hjälp av gassvets och försiktig riktning.
Lite flax ska man ju ha när jag hittade ny topplockspackning liggandes på hatthyllan. Tjugo kronor hade visst nån fått punga upp för den nån gång förr i tiden. Med den på plats så gick bilen snällt och fint, på väg till besiktningen så stannade den dock på grund av skräp i tanken, löstes kvickt med en gräsklippartank i motorrummet och jag hann i tid till bilprovningen. Ett läckage i en skarv på en bromsledning var det enda de kunde hitta och bilen var sen fullt körbar i två års tid. Bilderna är tagna på vägen hem från bilprovningen.
Jag använde bilen då och då, vattenläckaget blev dock värre och sen gick vattenpumpen sönder efter ett tag. Men jag hann med att åka till jobbet med den när bruksbilen strejkade och lite runt i närheten. Till slut blev det dags att baxa in den i garaget och sätta igång med det som jag egentligen hade tänkt ha den till...
Väl inne åkte inredning, motor, framvagn och bakvagn ur. Framtill ska det bli en Volvo 140 framvagn och bak en 1031-axel från 240. Original framvagn hade tvärställd bladfjäder och riktigt skön gång på vägen, men tyvärr ganska klen (ser den ut att vara i alla fall) och har trumbromsar.
En krånglig del med att montera 140-framvagnen i peggan är att "ramen" på 140 går upp ca 15 cm där framvagnsbalken sitter fäst. 403:an är nästan rak och bilen skulle fått värsta gasserstuket ifall jag hade skruvat dit den som den var. Därför sänkte jag fästena på framvagnsbalken så mycket jag tordes, ca 50 mm och satte sen dit den temporärt. Något måste nog göras åt rambalkarna ändå men jag vill kapa minimalt i karossen då det är tänkt att bli ombyggt fordon av detta. I ärlighetens namn så var det väl här nånstans som sisådär tre år gick till att inte göra något med (denna) bilen. Så har den alltså stått till nu i mellandagarna då jag beslutade att sätta lite bättre fart. Första bilden visar alltså hur en (mycket rostig) 140 ser ut vid framvagnens infästning, andra samma bild på peggan och de två sista visar originalfäste för framvagnen mot karossen. Sänkte ca 5 cm på detta vis.
Strax efter nyår hade jag fått dit bakaxeln med temporära bärarmar så jag nu kan rulla runt bilen och spana och känna på hur stuket blir med placering av axeln. Jag hade sedan tidigare insett att de luftkanaler i motorrummet som går från fronten och upp mot torpedväggen måste tas bort om den nya motorn ska få rum. Jag får ersätta dem med andra förstärkningar. Det kommer till slut bli bur i bilen och det går säkert att hitta på något. Bilen är nu rullbar! Kul! Även om allt endast sitter fast temporärt för att kunna mäta in placeringarna av axlarna.
Dagen efter kom min bror tillsammans med en kompis upp och hjälpte till att få extra fart på bygget, prova hur väl den nya motorn går ner i bilen.
Motorvalet styrdes mest av känslan, udda bil behöver rolig motor! Det som ska ner är en fyrcylindrig innombords Mercruiser båtmotor på 3,7 liter. Motorn är baserad på en halv Ford bigblock (429 / 460) V8, har 111 mm borr och 95 i slag och effekten är 180-190 hk med fyrportsförgasaren. Blocket är i aluminium, vevaxeln och kammen är specifik för båtmotorn men kolvar, stakar och topplock är Fordgrejer rakt igenom. Några känner säkert till motormodellen då det var en till salu här på Sävar för nått år sedan och det är precis den motorn som jag köpte. Det är den blåa på bilderna, med följde även ett tomt block som lämpar sig väl för inpassning i bilen. Växellåda blir en "4L60E" 4-växlad jänkeautomat eftersom de passar rakt på bultmönstret på motorn (nåja, nästan i alla fall).
Det tar i lite här och där... Startmotorörat på växellådssvepet måste tas bort, starten kommer ändå sitta på andra sidan motorn.
En växellådstunnel av lite större mått måste till, detta räcker inte hela vägen men motorn slank ner betydligt bättre och om jag tar några cm här och där så ska det nog gå hoppas jag.
Då så! Då är vi ikapp med nutiden. Bilen är förvånansvärt rostfri, bara vid domkraftsfästena är det hål igenom golvet. Vid passagerarens fötter är det kraftig ytrost men inte hål. I bagaget är det också ganska tunt på sina ställen men inte så farligt. Tanken är att bevara den i detta patinerade stuk, lite som om jag hade hittat en gammal räserbil som stått avställd i en lada... Drömma får man ju
/David