Korvmojjar och Bränt Gummi: Del 9 - Para-Normalt

Tjata om vad som helst .
Gregerr
För mycket laddtryck
Inlägg: 155
Blev medlem: tis mar 17, 2009 4:59 pm
Ort: Sälen

Inlägg av Gregerr »

Sjukt det här!!!

Jag snubblade över den här för 2dagar sen och blev besatt.
Första inlägget tror jag var gjort i december, så det blir nästan ett halvår sen. Då kan man ju kanske inte räkna med att det kommer nya avsnitt varje dag!
Ändå så går jag in 3 gånger om dagen för att kolla om det har blivit någon fortsättning.

Ser verkligen fram emot mer, och skulle gärna ha det nu... :hihi: :thumbright:
Användarvisningsbild
Rogge
Forumsberoende
Inlägg: 1624
Blev medlem: ons mar 02, 2005 2:51 pm
Ort: Ängelholm

Inlägg av Rogge »

ja, december 2006..

om vi har tur kommer det en del vart halvår ;)
Jag har inte gjort sönder den, bara modifierat den utanför toleransområdet..
Användarvisningsbild
Glufsen
Forumsberoende
Inlägg: 769
Blev medlem: lör jul 30, 2005 3:58 pm
Ort: Uppsala

Inlägg av Glufsen »

Gregerr skrev:Sjukt det här!!!

Jag snubblade över den här för 2dagar sen och blev besatt.
Första inlägget tror jag var gjort i december, så det blir nästan ett halvår sen. Då kan man ju kanske inte räkna med att det kommer nya avsnitt varje dag!
Ändå så går jag in 3 gånger om dagen för att kolla om det har blivit någon fortsättning.

Ser verkligen fram emot mer, och skulle gärna ha det nu... :hihi: :thumbright:
Kul att du gillart! Ska jag vara ärlig så har jag fan haft dåligt samvete över att jag knappt har skrivit nåt på senaste tiden :wink: Grejen är att jag har ett så sanslöst invecklat manus som jag försöker göra begripligt. På den här senaste delen skulle jag lätt kunna skriva en 500+ sidor roman på! Så man måste bena ut lite, dra bort och lägga till och krångla till det hela...

Och som vanligt ett stort TACK till alla er som kommenterar och/eller läser mina konstiga små berättelser, ni är underbara :thumbright:

Hmm...Nästan lite taggad att skriva lite tror ja..
Användarvisningsbild
Rogge
Forumsberoende
Inlägg: 1624
Blev medlem: ons mar 02, 2005 2:51 pm
Ort: Ängelholm

Inlägg av Rogge »

ja glufsen, om du inte kan mecka 142a, så kan du göra det näst bästa ;)
Jag har inte gjort sönder den, bara modifierat den utanför toleransområdet..
subw000fer
Forumsberoende
Inlägg: 1304
Blev medlem: sön mar 29, 2009 8:26 pm
Ort: Norrtälje
Kontakt:

Inlägg av subw000fer »

vill läsa meeer :D :thumbright:
Robin A
The 242 is no more..
Banbil: Audi A8 Turbo Quattro
Användarvisningsbild
Glufsen
Forumsberoende
Inlägg: 769
Blev medlem: lör jul 30, 2005 3:58 pm
Ort: Uppsala

Inlägg av Glufsen »

Kanske ska ge lite lägesrapport. Kom igång att skriva igen, och det flöt på till en betydligt mörkare och seriösare historia, men då passade datorhelvetet på att tacka för sig :( pang-bom-knzzzt-systemfelwindowsärfuckat-nånting. Så nästa del lär nog dröja lite till. Möjligtvis gör jag som förra gången datorn knasade och skriver en halvt fristående del, en liten bakgrund till det som skall komma så att säga...

Om det nu är någon som väntar på nästa del så skulle jag passa på att tacka er å det allra ödmjukaste för ert varma stöd och tålamod!

//Glufsen
subw000fer
Forumsberoende
Inlägg: 1304
Blev medlem: sön mar 29, 2009 8:26 pm
Ort: Norrtälje
Kontakt:

Inlägg av subw000fer »

Glufsen skrev:Kanske ska ge lite lägesrapport. Kom igång att skriva igen, och det flöt på till en betydligt mörkare och seriösare historia, men då passade datorhelvetet på att tacka för sig :( pang-bom-knzzzt-systemfelwindowsärfuckat-nånting. Så nästa del lär nog dröja lite till. Möjligtvis gör jag som förra gången datorn knasade och skriver en halvt fristående del, en liten bakgrund till det som skall komma så att säga...

Om det nu är någon som väntar på nästa del så skulle jag passa på att tacka er å det allra ödmjukaste för ert varma stöd och tålamod!

//Glufsen
OM det är någon som väntar?? :shock: jag och säkert många fler sitter bara o trummar me fingrarna i bordet o klickar på "refresh page" o hoppas varje gång att de kommit nåt nytt! :lol:

höll ju på o trilla av stolen när jag såg att du skrivit ett inlägg här igen :hihi: ( kanske överdriver lite )
men synd på datorhaveriet :doh: hoppas fortsättning kommer snart! :thumbright:
Robin A
The 242 is no more..
Banbil: Audi A8 Turbo Quattro
David_B
För mycket laddtryck
Inlägg: 345
Blev medlem: tis aug 05, 2008 7:32 pm
Ort: Emmaboda, typ

Inlägg av David_B »

Jag kan "sponsra" med en ny dator, bara jag får nästa avsnitt :thumbright: :hihi:
David B
Användarvisningsbild
Ecke
Skärgårds-trimmare
Inlägg: 764
Blev medlem: tis sep 28, 2004 9:38 pm
Ort: Umeå / Skärgården

Inlägg av Ecke »

Vaför har ja inte hittat den här tråden tidigare har streckläst lite på jobbet och fortsatte läsa när jag kom hem 06:00 haha men ville inte läsa för mycket så ja sparade lite till idag om jag skulle få lite att göra, och det fick jag och nu har jag läst resten fy fan va sjukt jävla bra grymt spännande väntar på nästa omgång av den horibelt sanslöst jävla grymma underhållning man kan få framför denna dator då man läser detta :)
:thumbright:
Kezo
Lite mer laddtryck
Inlägg: 44
Blev medlem: lör jan 03, 2009 12:21 pm
Ort: Aneby

Inlägg av Kezo »

Semestern är slut, hösten är kommen, men var är nästa del? Jag tänkte om du skrivit färdigt, men bara glömt lägga upp den här eller nåt :wink:
Opel Commodore Coupe -68 x2
Opel Rekord -67

Simon Johansson
Användarvisningsbild
Glufsen
Forumsberoende
Inlägg: 769
Blev medlem: lör jul 30, 2005 3:58 pm
Ort: Uppsala

Inlägg av Glufsen »

Kezo skrev:Semestern är slut, hösten är kommen, men var är nästa del? Jag tänkte om du skrivit färdigt, men bara glömt lägga upp den här eller nåt :wink:
Hrm, jadu... :whistle: :oops:

Datorkraschen berövade mig på all skrivlust, sen var det en massa skit emellan och nu pluggar jag en kurs med jävligt mycket statistik och matte i, så ja, tyvärr..

Men who knows? Det har hänt förut att jag bara vaknat en dag och börjat skriva. Men som vanligt tack för erat stöd allihopa, det är naturligtvis skitkul att det finns intresse, men just nu så är det som sagt ganska stilla på skriverifronten.

//Glufsen
Användarvisningsbild
mårten nordström
För mycket laddtryck
Inlägg: 390
Blev medlem: ons jan 04, 2006 4:18 am
Ort: kumla

Inlägg av mårten nordström »

ja nu e det ett tag sen igen
Att gå på krogen är som att öppna en ask choklad. Alla godbitar är redan tagna och allt som återstår är några spritfyllda äckel i hörnen...
Användarvisningsbild
Glufsen
Forumsberoende
Inlägg: 769
Blev medlem: lör jul 30, 2005 3:58 pm
Ort: Uppsala

Inlägg av Glufsen »

Förord: Denna del är tänkt som en halvt fristående del till Korvmojjar och Bränt Gummi. Det började med att jag började undra lite... Vem är egentligen Stor-Ulrik? Hur blev han som han blev? Hur träffade han Rebecca? Osv... Så jag började skriva lite planlöst, och det mynnade ut i denna lilla histora. Den kanske inte följer samma mönster som de tidigare delarna, och jag ber i förväg om ursäkt ifall nån blir besviken och hade förväntat sig något lite mer fantasifullt... Men det kommer lite mer klassiskt KoBG-galenskap i del 9, var så säkra... ;)


Det var en ganska medelmåttig och gråmulen höstdag i Mjökhult. Livet gick sin stilla småstadsgång, vädret var grått med inslag av brunt och allt drypte av småstadsångest och tristess.
I ICA-butiken samsades uttråkade kassörskor med halvsenila pensionärer. Det krånglades och stånkades med rabattkuponger och jämna pengar.
Middagstiden släpade sig plågsamt till sen eftermiddag. Nu började det hända rafflande saker!
Barnen slutade skolan, föräldrarna satte sig i sina bilar och körde hem. Hem till villorna. Hem till radhusen. Hem till allt som är tråkigt och vardagligt. En oroväckande stor andel av småstadsföräldrarna längtade också sjukligt mycket efter den där smaskiga lådvinsboxen som bara väntade på att bli uppdrucken.
-"Älskling, vi tar väl ett glas vin till när maten är så god?"
Möjligtvis kunde någon hormonstinn tonåring få för sig att sladda loss lite extra med scootern på någon grusplan, men det var väl ungefär så actionfyllt det skulle bli en dag som denna.

Vid den lokala korvmojjen utspelade sig samma tragikomik. Några groteskt fula bilar samlade sig. Skrän, oljud och allmänt intelligensbefriat beteende. Det var en salig blandning av Volvo, Mercedes och kanske kanske någon slutrostad BMW med trasigt avgassystem.
"Fränt he låter döh!" följt av några sekunders psykvarvning och enhjulsåka.
Skitsnack och drömmar om fetingbilar.
"Ah, ska fan turbokonvertera är fan aslätt har jag hört!!"
Samma jävla skit.
Stor-Ulrik tittade på skådespelet med någon slags hatkärlek i kroppen. Saker hade förändrats markant i hans liv sedan han lämnade jaktmarkerna runt korvmojjen. Jodå, han hade nog stått där med och brötat om bilar, trimning och fan-vet-vad han med. Men till skillnad från de andra i hans forna bekantskapskrets hade han insett att det liksom inte var någon mening med skiten.
Han slutade käfta, läste på lite om motorer och började bygga fräna fordon istället. En dag kände han att han inte hörde hemma där, undantaget de små episoderna med Fille och Conny, men det var långt innan dess.
Han satt i den nyligen införskaffade bruksbilen; en hederlig gammal Volvo 245 -83 som Stor-Ulrik naturligtvis hade fått helt gratis, rustat upp och lackat om på en helg. Den gick billigt och bra, t.om så bra att Stor-Ulrik hade avstått den där mysiga turbokonverteringen han hade i bakfickan.

Han satt där och tittade på ungdomarna som stojjade med bilar och mopeder, i väntan på att Rebecca skulle handla klart.
-"Jag ska bara in och ha lite mjölk och tårta, tar max fem minuter!"
"Jodå, det var en tjuge minuter sen det." tänkte Stor-Ulrik.
Men han var helt lugn. Saker hade gått fort för dom två. Det blev förlovning, husrenovering och nu senast en graviditet inom ett relativt kort tidsintervall. Men Stor-Ulrik tog det lugnt. Han tog det nästan alltid lugnt, förutom när han blev heligt förbannad.
Han såg fram emot att bli farsa, och Rebecca älskade han över allt annat. Även om det innebar många förpliktelser och kanske lite mindre tid över till bilar och motorer, så kändes allt ändå relativt bra för Stor-Ulriks del.
"Det funkar det med att ha en fruga att vänta på och en gård att åka hem till." filosoferade han vidare samtidigt som han följde ett ganska intressant, nyligen utbrutet slagsmål borta vid korvmojjen. Det var någon släkting till Kleptoman-Conny som lite sådär halvbusigt hade smäckat in ett däckjärn rakt på en annan lokal förmågas knäskål, sen tog det inte lång tid innan armar vevades igång och uppspelta skrik ekade över parkeringen.
Stor-Ulrik gned sig lite om knogarna. De pryddes av många vita små ärr. Ärr efter tänder. Ärr efter scener som inte var helt olika den han beskådade just nu.

Han hade inte haft det lätt, Stor-Ulrik. Modern gick bort i cancer när Stor-Ulrik var åtta år, och skolperioden var inte världens roligaste. Fadern hade aldrig varit direkt ekonomisk av sig, och det var först efter några våldsamma diskussioner med Stor-Ulrik som han la av med de något överdrivna helgfyllorna. En bra mycket äldre bror hade faktiskt Stor-Ulrik också, men han hade flytt till Ståckholm när Stor-Ulrik fortfarande var Lill-Ulrik och hördes sällan av.
Liten och klen och till råga på allt bonnjävel gjorde honom till ett tacksamt offer för Mjökhultskolans plågoandar. Men han slog tillbaks och lyckades på något sätt inte ta åt sig av all skit och glåpord. Sedan kom puberteten och han växte till att bli storväxt, busig och en jävel på att trimma moppar.
Stor-Ulrik satt i bilen och drömde sig bort till en tid fylld av härlig glesbygds-halv-kriminalitet. Alla polisbilar han blåste ifrån med sin något ombyggda flakmoppe, alla slagsmål, fylleslag, fulkörningar och explosioner...
Han satt just och reflekterade över om han någonsin spöade upp någon som inte förtjänade det när Rebecca öppnade dörren med ett ryck. Stor-Ulriks var tillbaks till nutiden och verkligheten.
"Men alla som fick däng förtjänade det nog." tänkte han medans 245:an tuffade igång.

"Nämen du, är du bara lite småtjurig eller var det någon mupp där inne som sa nåt?"
Stor-Ulrik och Rebecca tjivades. Inget allvarligt eller ens på snudd till irriterande, bara lite för att balansera.
"Nää.. Joo.. Kanske." sa Rebecca.
"Det var en gammal klasskompis därinne. Vi pratade lite sådär.. Och jag berättade om dig och så.. Och hon blev väldigt förvånad och fick en annan blick. I hennes ögon är ju du kanske lite annourlunda efter allt som har hänt och allt som stod i tidningarna och det."
Stor-Ulrik kände på sig vart det här skulle vända sig.
Jodå, ganska omgående kom alla drömmar från Rebeccas sida. Han märkte direkt när hennes tonläge ändrades. Hon ville utbilda sig och bo närmare staden, eller kanske i staden... Kanske en annan, litet större stad. Hon ville bli något med ekonomi-nånting, eller lärare, eller...
Stor-Ulrik kände sig som en stor jävla gris som satt i vägen för Rebecca och vad hon ville.
Han brummade på med sitt vanliga "Vi får ta en sak i taget och ta det lugnt och fint nu vettu.. Jag är öppen för sådana förslag, men nu har vi ju gården, huset och dieselfabriken och allt."
De körde hemåt. En tystnad, dock fylld av ett visst samförstånd, rådde i bilen.

Hursomhelst så hade de kommit en lång väg från den där mörka höstdagen för nåt år sedan, när Stor-Ulrik hade skjutsat hem Rebecca i hans gamla 142 turbo. Hon hade stått längs med vägkanten mitt i mörka skogen, med totaldöd Golf 2 och en ännu dödare mobil. Hon kände sig smått panikslagen.
Men då helt plötsligt hade hon hört ett elakt bröl, som för korta stunder avbröts av puffar och smällar...
Två par lysen blinkade till längst bort på den långa raksträckan. Ljudet blev starkare och starkare och nu hördes tydliga däckskrin!
Rebecca tyckte det lät förskräckligt mycket och de två par lysen hon misstänkte var en bil närmade sig sanslöst fort.
Stor-Ulrik varvade ut ordentligt på trean. Bakdäcken var det snart inget kvar av. Men Stor-Ulrik brydde sig inte, han hade ett par till i skuffen.
142:ans hastigshetsmätare hade precis bottnat ur och däcken hade precis börjat fått fäste, när Stor-Ulrik höll på att skita på sig av rädsla. I mörkret hade en stillastående bil och någon som stod bredvid svischat förbi.
Stor-Ulrik tvärnitade nyfiket och backade tillbaks.
"Ööööh, tjenahhh." fick han ur sig. Den absolut sötaste tjej han någonsin hade sett hade helt plötsligt dykit upp längs med vägkanten.
"Eeuuöööh... Vill du ha skjuts eller nåt...?"
Det ena ledde till det andra, och ganska omgående blev de ett par.

245:an tuffade hemåt, och snart kom Stor-Ulrik och Rebecca hem till deras älskade hus. Det hade varit snudd på fallfärdigt när Stor-Ulrik och fadern hans påbörjade renoveringen, men efter många långa timmar och faktiskt ganska smakfulla ombyggnationer så var det så fint både in- och utvändigt att man tamejfan nästan blev tårögd.
Husrenoveringen i sig krävde pengar också, som i sin tur kom ifrån Stor-Ulriks allt hårdare arbete med dieselfabriken, gården och ett till synes oändligt antal gynnsamma bilaffärer.
Hur stressad han än hade varit och hur nervös inför barnet hon hade varit så hade huset alltid haft en lugnande effekt på båda ända sen det blev klart. Det andades frisk, ren och härlig bondromantik. Man blev glad när man klev in i det helt enkelt.
Stora öppna ytor blandades med små mysiga krypin-rum. Köket var stilrent och toppmodernt. Nytt och gammalt samsades i sådan harmoni att vilken proffsinredare som helst skulle gå apskit över det unga parets osedvanligt goda smak och smarta inredningsideér.
Där levde de, Ulrik och Rebecca.
"Vill hon verkligen lämna allt det här?" tänkte Stor-Ulrik ibland.
"Vill jag verkligen lämna allt det här?" tänkte Rebecca ibland.
Livet gick sin stilla, bitvis svårmodiga och bitvis glada, gång på gården.

Obarmhärtigt fortsatte hösten. Snön låg inte långt in i framtiden, men inom några dagar så skulle Mjökhultsborna få HELT andra saker att tjöta om än väderleken, nämligen UFO-incidenten vid bensinstationen.
Många, långa år senare skulle folk bestämt påstå att de hade känt på sig att det skulle hända något stort de där gråbruna dagarna innan "Sveriges Roswell".
Så var det även hemma hos Stor-Ulrik. Det gick bra nu. Nästan för bra.
Stor-Ulrik hade sina känningar, en djup misstro och förvarningar om att saker höll på att gå helt åt helvete, trots att pengarna rullade in och det var balans mellan honom och Rebecca.
"Det är nog bara hösten" tänkte han, trots att han gillade hösten bäst av alla årstider. Han älskade att arbeta när det var kyligt och gråmulet ute. Värme och sol var helt enkelt inte hans grej.

Men sen så hände då det som Stor-Ulrik fasade inför. Beskedet.
"Jag har cancer."
Stor-Ulriks fader, Bernt, hade under en längre tid känt sig ganska pissig i kroppen. Han skyllde på att han var utarbetad bonde och gammal rökare. Men trots ganska drastiska åtgärder såsom att lägga av med cigaretterna och börja med strikt motion och bättre kost, hade han bara mått sämre och sämre.
Så kom beskedet. Ett hårt leverne bestående av regelbundna samtal med John Silver och Jack Daniels, kombinerat med extremt hårt fysiskt arbete på gården, hade slutligen tagit ut sin rätt.

Lik sin son hade Bernt haft ett rykte om sig i bygden att vara en riktig hårding. Lång och urstark hade han tidigt tagit över gården och brukat den bäst han kunde. Men när frugan gick bort och han ensam stod inför att uppfostra två pöjkar, började det gå käpprätt utför. Det började med att han "tog sig en jävel" för att sova lite bättre.
Ganska omgående mjölkade han korna dyngrak. Han halsade whiskey i traktorn och plöjde snett. Gårdsplanen, som en gång i tiden varit i exemplariskt skick, började fyllas på med diverse skit och tas över av en ruttnande oröra.
Stor-Ulrik fick växa upp snabbt och ta hand om pappsingens gård. Bernts alltjämt eskalerande drickande och misskötsel av gården, konflikter med sönerna och allmänna misär fick sig dock ett abrupt, men i efterhand lyckligt och välbehövligt slut.
Fjorton år gammal fick Stor-Ulrik nog. Det var bara några dagar efter att storebrodern hade stått i dörrposten, med svärta i blicken och en fullpackad sportbag över axeln.
"Jag drar nu. Lycka till med gården. Skjut farsan."
Han cyklade iväg till bussen, för att aldrig återvända.

Bernt satte sig i familjens schletna Volvo 145. En gång i tiden hade den med varit exemplariskt skött. Nu var den skitig och rattfyllekrockad lite överallt.
Baksmällan var ett faktum och grinigheten på topp. Han kunde inte vänta på att bränna in till Mjökhult i 150 knyck, shoppa loss några flarror JD, och sen köra hem kastrullfull. Magen var tom och alkoholtörsten starkade än någonsin.
Men Stor-Ulrik hade andra planer.
"Du ska fan ingenstans." sade han bestämt, samtidigt som han snabbt som ögat tog bilnycklarna från Bernt.
-"Håll käften, ungjävel!" vrålade Bernt och gjorde något slags försök att återta bilnycklarna.
"Du ska FAN ingenstans!" vrålade Stor-Ulrik tillbaks.
Nu sa Bernt ingenting. Han stirrade bara på den dubbelpipiga fasa som plötsligt hade infunnit sig rakt framför hans ansikte.
"Ulrik, lugna ner dig lite nu..."
Tjut. Det tjöt i Bernts öron. Stor-Ulrik hade, med kall precision, bränt av ett skott rakt framför Bernts ansikte, ut genom sidorutan.
Bernt låg i fosterställning på den skitiga gårdsplanen. Han skrek som en stucken gris och undrade om han var död.

Det var länge sedan nu. Bernt hade skärpt till sig och varit nykter i bra många år. Gården var återigen exemplariskt skött, pengarna rullade in och han hade t.om börjat träffa en trevlig kvinna. Men sen så kom då Beskedet, och allt var åt helvete igen.
"Det är nåt skit i levern. De vet inte så mycket än så länge, det ska testas mer och jävlas..."
Stor-Ulrik tittade ut i intet. Känslorna tog ut varandra, och han kände sig plötsligt extremt trött.
Han visste in vad han skulle säga. Bernt satt tyst.
"Jaha... Ojdå." sa Stor-Ulrik till slut.
"Vill du ha kaffe?" frågade Bernt som svar.
"Får du dricka kaffe då?"
"Klart som fan jag får! Varför skulle jag inte få göra det?"
"Jag vet inte... Jag vet ingenting längre." sa Stor-Ulrik.

Bernt visste inte riktigt hur han skulle tackla denna situation. Han hade suttit i skiten fler gånger än han kunde räkna till, men han hade ändå lyckats resa sig ur askorna. Men nu kunde det vara kört för gott.
Han såg att Ulrik, hans käre son och arvinge, var ganska förvirrad.
"Du eeh du kanske behöver nåt annat att tänka på... Jag pratade med Bengan borta vid Klöfskred häromdan, han hade en gammal Nissan King-Cab som han ville bli av med, kanske vore nåt för dig?"
"Jo, kanske det kanske..."

Några timmar senare han Stor-Ulrik köpt King-Caben för en femhundring och börjat riva i den. Faderns sjukdom fanns självklart i bakhuvudet, men precis som med allt annat så kändes problemen mer lätthanterliga för Stor-Ulrik om han hade något att meka med.
Han rev igång den skitsura japsfyran och psykvarvade lite oskyldigt.
"Det löser sig nog." tänkte han samtidigt som Kinky Caben fick sig en rejäl dos bondsk fordonsmisshandel.
Alla har vi våra små medel för att ta oss igenom den gråa vardagen.
En del tar några extra glas lådvin.
En del hetsäter godis.
Andra, som Stor-Ulrik, härjar runt med motorer och fordon istället.
"Visst fan, har ju en VW 1.9 turbodizel ligger och skräpar i logen!" tänkte Stor-Ulrik och började genast planera detta lilla busiga spontanprojekt.

Livet gick vidare, även om det inom en snar framtid skulle förändras markant för Stor-Ulriks del...
Rydberg
Forumsberoende
Inlägg: 1104
Blev medlem: sön mar 16, 2008 11:11 am
Ort: Nyköping

Inlägg av Rydberg »

klockrent som vanligt!
Håller med DruTTeN, Inget slår skön sången från Webrar!


Om jag var hälften så ful i arslet som du är i ansiktet så skulle jag bara skita när det är mörkt....
David_B
För mycket laddtryck
Inlägg: 345
Blev medlem: tis aug 05, 2008 7:32 pm
Ort: Emmaboda, typ

Inlägg av David_B »

Skitfint :thumbright:
Skriv svar