Så, igår lyfte jag toppen igen för att vända toppackningen åt rätt håll så det inte läcker så mycket olja...

Tecman kom hit och hjälpte till med allt och vips så var vi i startläge. Och det är så sant som det sägs: Man har aldrig så många kompisar som vid uppstart! Garaget var fullt med människor jag aldrig träffat förrut och telefonen gick varm. Bilskrället hoppade iaf igång rätt så smidigt efter lite labbande med bränslemängd. Funkar klockrent rent mekaniskt. Inga missljud, inga läckage. Går som en påse bajs då laddet kommer, men det löser sig. Den går igen, och nu blir det fest ikväll.
Så här glad blev jag då motorn hoppade igång:
Och Tecman gjorde nåt slags känsloutspel han också:
Äntligen en bild på motorrummet i det ljus det är tänkt att synas i:
Blev några försiktiga provvändor utan avgassystem runt byn, men då grannen kom ut i kalsongerna och mordhotade oss så beslutade vi att det var dags att ge sig. Lillebror ger bilen lite kärlek innan vi gick och la oss:
