Bilen är alltså (eller var) en Volvo 142 -69. Fick den för ungefär 1 år sedan av en bonnpolare till farsan...Att den var riktigt jävla rostig förstod man direkt när man såg (eller rättare sagt INTE såg) baljorna i skuffen, och enorma hål i sparklådorna.
Skitsamma tänkte jag och sen bogserade vi hem aset. Efter lite bonnmek och färsk bensin så spred sig ett mäktigt bludder över gårdsplanen, raka rör


Helt rensad alltså,bortsett från drivlina men som också den ryker snart. Som sagt,har man aldrig gjort något sånt här tidigare och gör allt själv så tar det helt enkelt tid och blir inte alla gånger som man har tänkt sig.
Men vad ska hända med den gamla 142:an då? Vore det inte bättre att köpa något som är besiktat och hyffsat fritt från rost att greja med och sen ha kexhögen som isbil? Jo det kanske det vore, men nu när bilen ändå är i molekyler kan jag likagärna försöka laga upp den. Dessutom tycker jag att rostlagning är rätt skoj

Att göra: Byta trösklar,svetsa upp det relativt friska golvet,laga torped/innerskärmar,svetsa en balk på höger sida,svetsa dit nya baljor,nya skärmkanter/innerskärmar bak,två miljoner småhål och ytrost+ en hel del till som lär dyka upp! Därefter blir det till att leta rostfria dörrar/framskärmar/front,eller i värsta fall svetsa upp de gamla.
Efter rostlagning blir det naturligtvis en ny lack, men allt som är efter rostlagningen känns som det är nu rätt långt in i framtiden så det tar jag då! Har en del planer på drivlinebyte men det får jag som sagt ta då...
Mer bilder:

Hmm besiktningsklar eller vad säger ni?

Här var det ju...Fint. Fan vad fult.

Tjosan!
Just nu går det lite småtrögt med bilen eftersom jag bor 4mil från verkstan och enbart kan jobba med den på helger/lov, men framåt går det iaf. Tröttnar jag så stuvar jag in liket låååångt in i maskinhallen och fräser runt i en pippigul Duett istället (och nej det är ingen sönderkapad epa-truck
