Men ett tragiskt faktum är att motivationen är ganska långt borta sen länge. Känns mest som man fortsätter bara för att det måste göras, kumpanen i projektet har ju flyttat till Skåne och det gjorde ju inte motivationen bättre. För mej har problemlösningen och konstruktionen varit det roliga, slutresultatet känns otroligt nog inte som att det spelar någon roll för mej.
Vill bara få ihop den så den funkar bra, sen kommer facklan lämnas över till någon med mer motivation. Vill prova besikta den, fixa i ordnig de små detaljer som är kvar sen får det nog vara slut på denna epok för min del

Kan ju bli svår att sälja dock, -vad är en sån här värd egentligen? -Jag vet då inte iaf.