Idag så revs lilla röda, och förödelsen var faktiskt aningen mildare än vad jag hade trott.
Som sagt, det rödlampades (oljetryck jätte mega lågt) i Uppsala, sedan så började även lampan lysa och trycket dala då jag och brorsan varmkörde hemma på gården inför sista turen.
Han var ganska snabb att slänga sig på tändningen men lite synd är det att jag aldrig får veta om det var i Uppsala eller hemma på gårn skadorna blev till.
Kolvarna är sotigare än fn själv, börjar nästan tvivla på att lambdan visar rätt, tycker dom borde vara blankare då den går så pass magert som den har gått, dock så kan oljan hoppa förbi ringarna och därför osrsaka sotet?
Ska inspektera ringarna och kolvarna mera i veckan, hade så ont i huvudet så jag rev bara och konstaterade det uppenbara.
Dock så är kolvtopparna / golvet i ventilurtagen forfarande hela, det är ju som sagt groteskt lite gods där i urtagen.
Konstaterade då jag lyfte på trågen att skvalt plåtarna jag byggde har nästan lossnat, det har spruckit runt svetsarna, får åka till Ludde och se om han har några tipps åt mig.
Fyndade även en sådan där "fjäder" från en packbox i sugsilen, det var från packboxen fram på vevaxeln, den brukar rappla och börja läka efter 3-4 tävlingar, aldrig varit med om att den hoppar isär, och dessutom håller tät.
Vevlagren såg ut som jag hade väntat mig, torsk på olja men inte spec. mycket, hoppas veven klarade sig, nya lager har man ju råd med.
Ramlagren såg bra mycket bättre, två st syns det att det trytit med olja där också, men inga tecken på luft i oljan längre, alltså funkar min plåt
Så jag är nöjd, dock lite synd att det började rappla med oljetrycket i Uppsala och hemma, annars hade nog maskinen varit kanon frisk. Men ändå tur att inget har total havererat.
Så, nu blir det att fundera på vad som måste köpas för att stoppa ihop lilla röda, och kanske kommer den en liten svart i vinter också??
Mvh
