för att fortsätta lite på ämnet och risken för att bli idiot förklarad kan jag nämna att jag har ett Trollbord
Ni väljer själva om ni tror på det som står här och jag förstår om ni är skeptiska då jag har varit det ända tills jag prövat alldeles ensam.
Det hela började med att jag hade en flickvänn som skulle upp till en hembyggdsgård nära norska gränsen här i värmland.
Det är välldigt kännt som ett spökställe och många i min bekantskapskrets har nått att säga om huset och vad som hänt där.
Min fd flickvän åkte upp och skulle sova där med många av hennes kompisar, jag och två kompisar tänkte åka upp och hälsa på.
Men lite respekt för det som jag har sökte jag lite på intrenet om huset och spöken i allmänhet.
Det enda och stora tipset som fanns var att man inte skulle komma i ofredliga avsikter.För att visa att man kom i fredliga avsikter så skulle man ha en bibel och ett kors med sig (ja det låter flummigt ).
Vi åkte iväg och när mina polare såg att jag hade dom sakerna med så skrattade dom högt och länge och frågade om jag trodde på sådant.
Öppen för det mesta som man är så vet man ju inte ( vad säger att vi är ensama?) Så jag fick ta lite skit på vägen upp.
Väl uppe dröjde det inte länge förrän vi fick en stor chock.
Kan säga att den känslan som infinner sig i kroppen när man letar efter logiska förklaringar till nått som händer inte finns är välldigt otäck.
Vi kom in i hallen.
- kom och titta här!
vi hann inte reagera, flickorna som kanske var tre eller fyra stod runt ett vanligt matsalsbord.
Dom frågade bordet om bordet ville hälsa på oss?
Vi stod kvar i hallen, direkt anknytning var köket som borde stod i.
Samtidigt som dom la ett varsitt finger på bordet så fullkommligt rusade bordet emot oss i hallen, flickorna hann inte med och bordet kom nästan av sig självt utan "handpåläggning"
Då kan jag säga att vi vart likbleka och fick inte fram ett ord.
Dom sa att vi skulle klappa bordet och säga hej.
Lika bra tänkte jag för detta vill jag inte ha nått otalt med.
Sen fick vi se ettt bord för 15-20personer stå på två ben med endast några flickor som höll i det.
Helt omöjligt för dom att lyfta det bordet. var framme själv och prövade och det var hur tungt som hellst.
En brödspade som svävade fritt i luften såg jag med.
Den kvällen kommer jag ju aldrig glömma om man säger så.
Behöver jag tillägga att "skrattar bäst som sist" hehe
Mina kompisar var ganska lugna på vägen hem, rättare sagt, dom sa inget.
Ett par mil från den platsen sägs det gå en gammal dam på vägen och lifta, tar man inte upp henne och bara kör förbi så kommer hon att sitta i baksätet sen.
Jag fick absolut inte ta den vägen hem
Skummt är det men nått annat har jag aldrig varit med om.
Bara lite små saker som kan ha rimlig förklaring.
Förutom mitt egna bord då givetvis
