Nja...det är ju lite farligt att generalisera så! Vi har ju några kväveföreningar att tänka på med.Järnet skrev: Väte och kol är de viktigaste beståndsdelarna i bränsle. Om syre finns i bränslet kommer en del av vätet att förena sig med syre till vatten. Den delen av vätet blir därför -före- förbränningen bundet av syret och förbränns ej. Man kan däremot skilja på fritt och bundet väte i bränslen.
Ju högre syrehalt man har i bränslet, ju mera väte binds.
Syret "förstör" en del av det kraftfulla vätet. De bästa bränslena är därför de som inte innehåller kemiskt bundet syre.
För att klargöra: om bränslet innehåller OH grupper så kommer dessa, under "pre-combustion", när molekylerna är nog exiterade för att släppa de atomära bindningarna, att suga åt sig väte för att bilda vatten, så denna process föregår själva förbränningen och ger ingen värmeutveckling (=power) att tala om.
Man skulle alltså hellre välja C2H5 (etyl) än C2H5OH (etanol) ur denna aspekt om det går. Sedan är det alltid en fördel med enkla bränslemolekyler, H2 (vätgas)lär vara det optimala. CH4 (Metangas) är också nice. Stora, långa molekyler brinner sämre och har större benägenhet att skapa konstiga biprodukter vid förbränning vid överskott/underskott av luft.
4CH3NO2 + 3O2 → 4CO2 + 6H2O + 2N2 t.ex är ju inget "dåligt" bränsle precis!
Här används ju bränslets eget syre till att binda sin egen kolatom, och luftens syre används endast till att binda bränslets väteatomer till vatten så kvävet kan frigöras till fritt kväve.
Klippt från Wikipedia: "Det krävs 14,6 kg luft för att förbränna 1 kg bensin, men bara 1,7 kg luft för att förbränna 1 kg nitrometan."
Sen har vi C3H5(ONO2)3 som kanske inte är så lämpligt som bränsle, men som garanterat ger massor av energi vid förbränning!