Anledningen till att jag sitter här, ensam. Är för att när jag skulle ta bilen och åka hem idag märker jag till min förvåning att jag haft inbrott i min pendlar-740. Stereon är borta, lite CD-skivor och mina solglasögon Okej tänker jag. Skit samma, stereon var inte så bra och de flesta skivorna var brända.MEN så ska jag ta och åka hem i alla fall, smått vemodig. Sätter nyckeln där tändningslåset en gång satt... Men det är bara ett hål kvar. Nu blir jag arg!
Så nu sitter jag här, i stockholm, 7 mil hemifrån. Ingen jag känner är vaken och orkar åka och hämta mig, bilen är obrukbar då jag inte kan få igång den, eller få av rattlåset. Det går inga tåg, och även om det gjort det så har jag inga pengar till det. Snuten kommer troligen inte göra ett skit, och försäkringsbolaget skiter fullständigt i sånt här
Det känns fett hårt just nu. Kommer bli kvar här tills nån vänlig själ vaknar i morgon bitti och tycker det är värt det att åka 7 mil för att hämta hem en polare i nöd. Och då måste jag fortfarande få hem bilen, vill ju inte att den ska stå kvar här och bli snodd!
*suck*
Varför måste det finnas såna här människor?
hoppas du tar dig hem iaf, och att det löser sig med försäkringsbolaget.
