Jo, storslagna planer på att misslyckas är väl ungefär det jag har. Jag har många planer. För många.
Så jag gjorde en "postkodmiljonären", alltså en 50/50 och valde bort hälften av det jag tänkt göra så vart det lite högre sannolikhet.
Folk har så höga krav när det kommer till sånt här bjäfs. Den absolut högsta formen av krav jag sätter är att jag själv ska vara rimligt nöjd. Och gärna reta någon.
Jag började med att bygga bakaxelstag men eftersom jag och hjärnan i min ägo helt saknar någon form av struktur så började jag med bromsarna också. Och laga grenröret. Och snygga till (dvs. eltejpa) alla hängande sladdar. Och med min kraftigt begränsade motorik så går det fruktansvärt långsamt. Jag räknar inte dagar längre utan månader.
Och jag har dessutom infört vad jag kallar tvångsvetenskap. Jag säger helt enkelt att det fungerar. Inte för att det är testat, utan för att jag har sagt det. Diktatur framrenat till perfektion. Jag måste ha enväldigt styre på mig själv för att få något gjort.
Och helt enkelt för att jag vet att jag har rätt. Bibeln skrev inte sig själv brukar jag säga.
Men problem med rygg och handleder har tvingat mig att sluta arbeta för tillfället. Vet ni vad som händer med hästar med ryggproblem?
Först kraschade jag helikoptern i plastgranen. Jag tror inte smällkaramellen jag gjorde i förskolan visste vad som väntade när den tillverkades.
Sen önskade jag fram ett bakaxelstag. Berätta nu hur fel det är, jag vet att du vill.
Hängde dit en broms. Med en adapter. Som är "bolt-on". Bolt-on är Latin och betyder "Mer arbete än fysiskt möjligt".
Konstaterar att det tar i. Nästan överallt.
Tog en till bild för att fota var lagom betungande för mig.
Och angående min Bolt-on så innebär det ungefär kapa i oken, slipa i fjäderbenet, slipa i fästöronen, svarva ned distanserna, slipa i adaptern och slipa ned skruvar och muttrar. Jag kanske satte dom uppochned eller så.
Det var allt för mig och mina hemska framsteg.
Stil och fason!
