Dom säger ju att höjden av blandade känslor är när frugan säger att man har störst k*k i grannskapet.
Men efter att ha varit med om att bromsat en nybyggd motor så är jag inte säker längre.
Hade bokat tid hos Björn (Dundersmurfen) som hade hjälpt mig med uppstarten av bilen.
På väg dit var det riktigt roligt att känna hur pigg bilen hade blivit och jag var väldigt nöjd med att den fungerade så fint.
När jag kom dit fick jag en förevisning i verkstan och det var väldigt kul att se alla projekt och idéer, både galna och seriösa.
Sedan var det dags för mappning.
Det började så lugn och fint med fastspänning av bilen och inkoppling av givare.
Sedan startades det upp och börjades varmköra, än så länge lugnt och fint.
Sedan började det bli lite belastning på motorn, och jag skulle precis titta på skärmen när det blir ett stort rökmoln och det
fullkomligen forsar under bilen. Ridå!
Men det konstaterades snabbt att en frostplugg tappat intresset att göra sitt jobb och helt sonika ploppat ut.
Naturligtvis till följd av grav inkompetens från byggherrens sida.
Schysst nog fick jag låna verktyg och snart var ordningen återställd, vatten fylldes på och bilen startades upp igen.
Nu börjades det det köras på allvar i bänken och det var inte utan att det gjorde ont i magen när det klev över 6K rpm.
Men motorn höll, och efter att Björn viftat med sitt trollspö (jo, det var ungefär så jag upplevde det) så lämnade motorn över 30% mer effekt när jag åkte än när jag kom. Vilket var något som verkligen märktes när jag åkte hem.
Efter en sån känslomässig bergochdalbana var det väldigt skönt att backa in bilen i garaget och krypa till kojs.
Ett stort tack till Dundersmurfen & Co för såväl proffsigt som trevligt bemötande.
Jag glömde ta kort så jag snor ett från Dundersmurfen.
