ingen fortsættelse glufsen 
VIL HA 
Korvmojjar och Bränt Gummi: Del 9 - Para-Normalt
-
caterpillar
- Forumsberoende
- Inlägg: 3844
- Blev medlem: sön aug 22, 2004 11:32 am
- Ort: nord-norge, TROMSØ
Del 8: Tumult
Därefter följde några rätt tråkiga och gråa veckor för Stor-Ulrik. Så fort han blev lite sugen på att fulköra lite så kom det in rapporter från släktingar och kompisar om snutar i närheten. Polismakten hade fortfarande mycket att göra i Mjökhult med omnejd, helt och hållet tack vare den numera extremt flitiga fartkameretjuven Kleptoman-Conny och hans gäng.
Conny hade faktiskt närainpå dragit igång en våg av anarki i den lilla staden Mjökhult. Brottsligheten hade helt enkelt skjutit i höjden de senaste veckorna och polischefen Bertil var nära ett mentalt sammanbrott. Men för Stor-Ulrik innebar detta bara att man inte kunde köra utan körkort utan risk för mer böter och hot om fängelsestraff.
Det var dock en helt vanlig sketen, gråmulen tisdagsförmiddag som en till synes harmlös tanke från Stor-Ulriks sida så småningom skulle lösa allas bekymmer. Han satt som vanligt runt kl. 9 på morgonen och fikade efter några timmars slit på gården. På bordet låg det en gammal Bilsport som han bläddrade i lite förstrött. Bland plastraketer, skrytbyggen och annat trams så dök det helt plötsligt upp en hederlig gammal Epa-traktor. Den var blanksvart med feta flames. Artikeln förtäljde om hur finniga Åke 16 år hade lagt ner ett till synes oändligt antal timmar på att slakta sönder en fin gammal Duett, svetsa och spackla och lacka själv och håhåhaha j*vlar vad duktig och talangfull han var. Men det var inte Epatraktorn som intresserade Stor-Ulrik. Helt plötsligt hade han en plan.
Några dagar senare så hade Stor-Ulrik ett A4 i näven som gav honom laglig rätt till att framföra traktorer på svenska vägar. Det gick tydligen bra ändå att skaffa trots att hans körkort var indraget i två år framöver. Så Stor-Ulrik började helt enkelt bruksköra igen med familjens Volvo BM650 och visade glatt upp ett giltigt körbevis varje gång han blev stoppad, för det hände relativt ofta...
"Nädu Lill-Pu...Öööh Sune. Det blir nog ombesiktning på den här." Lill-Pungen, Conny O Co's yngsta medlem och framtida gangster började så smått gråta när en storväxt polis levereade de orden. Det gällde hans skitfina och smakfullt sönderkapade Volvo 740 A-traktor. Lill-Pungen hade precis som Stor-Ulrik nyligen tagit traktorkort och var ute och plågade den redan illa tilltygade B230K:n under surförtins huv. I hela 67 km/h och med en motor nära härdsmälta så hade två snutbilar prejat ner honom i diket och direkt påbörjat en flygande besiktning. "Hörrudu sen får man inte popnita tillbaks taket efter besiktningen heller..." "Du Sune det är bra om man har avgassystem och fjädrar på bilen..." "Nädu Sune, vi måste nog ringa hem till dina föräldrar också..." Ni fattar.
Till slut så satt stackars Lill-Pungen i diket och skakade av gråt. Hans fina A-traktor som han hade lagt ner så mycket tid på tog nu snuten in till polisstationen för ytterligare besiktning. Med två röda grinögon såg han hur en polisman klämde sig in traktorn, klagade högljutt över alla 57 Wunderbaums och gasade iväg. Och inte blev det bättre av att traktorn av någon anledning fattade eld efter några hundra meter. Snutarna gav upp, tömde en pulversläckare under 740ins huv och bogserade istället iväg liket. Kvar i diket satt en förkrossad, mentalt instabil och halvkriminell 17-åring. "Snuuutjäälarna to min traaktor!!" hulkade han fram när han uppgivet ringde Conny.
Ännu en intelligensbefriad omkörning. Stor-Ulrik suckade uppgivet när någon dåre i en flång ny grod-Peugot klämde sig förbi traktorn, i en snäv kurva utan sikt... Det var rätt tröttsamt för Stor-Ulrik att bruksköra traktor, även om det numera var installerat ljudsystem modell värre i 650:in, vilket Stor-Ulrik uttnyttjade för att pumpa Motörhead på äckligt hög volym.
Några minuter senare trängde sig några moppefuckon (utan hjälmar) förbi med jättefräna plastscootrar. "Wöööh kolla bonnen!! Fan ge han fingret Larre!!" Stor-Ulrik noterade avmätt exemplet på mänskligt avfall som körde förbi honom. Han kom på sig själv med att seriöst överväga om det ändå inte vore bra med ett hagelgevär i traktorn.
"Nä...Det här går inte." tänkte han när han svängde in mot gården.
När han kom hem så hade Stor-Ulrik mer att sucka uppgivet åt. Bilvrak. 240in var numera som sagt totalt massakrerad efter ett raseriutbrott med släggan. Skodan var sönderskruvad efter att polismakten hade utfört en "utredning på den i....Öööh utredningssyfte" som det så fint hade framförts av polismannen som leverarade hem vraket till Stor-Ulriks gård. Sen stod det som vanligt en massa andra skitbilar som Stor-Ulrik hade tagit åt sig. Han släggade till 240in lite mer och la sig sedan för att försöka sova bort bekymren.
"Nä nu jäääälar faan! Jääla snutjävlar så ska dom fan int få göra jääla skit fan!!!" Conny var heligt förbannad. Lill-Pungen, som han så broderligt hade uppfostrat i brottets ädla natur, hade fått sin A-traktor beslagtagen och uppeldad av de lokala polisförmågorna. Hela Connys kleptoman/fartkameratjuvs-gäng var samlade i den ensligt belägda plåtbyggnaden som de nyttjade till att förvara tjuvgods, dricka hembränt, röka jazztobak, slakta stulna bilar mm. Lill-Pungen storgrinade fortfarande över den tragiska förlusten. Conny och hans gäng kanske var äckliga halvpundartjuvar, men de höll trots allt ihop och backade upp varandra. Så skulle det även vara denna gång, och gruppen började genast planera någon slags hämndaktion...
Stor-Ulrik kliade sig tankspritt i huvudet. Han började undra om det inte var så som släktingar och kompisar påstått under en längre tid; Att Stor-Ulrik var färdig för mentalsjukhus. I verkstan någ nämligen en Volvo BM 650 utspridd lite här och där. Tryckrör, lastbilsturbos, växellådskrafs och mattallrikar låg lite huller om buller. Själva traktorn var i två delar och Stor-Ulrik misstänkte att han höll på med transmissionen, han visste inte nämligen inte alltid exakt VAD han höll på med under sina psykbrytstressmeck-perioder. Han hade krängt iväg allt skrot på gården och köpt lite lattjo speedparts till traktorn för skrotpengarna, som det lämpligt nog var tänkt att monteras under en ynka helg. Stapplande tog han upp en skiftnyckel och började meka igen, alltid skulle det väl leda någonstans...
"Föööfan Conny få hit gliidhammarn fortsomfanfan!!" Conny o Co var i full färd med att dra igång Operation Hämnd Mot Snuten. Det var väl ingen som direkt visste vad de höll på med annat än att det (som vanligt) var jävligt olagligt. Just nu var det en intent ont anande Volvo 745 som skulle bli stulen. Tanken var att hämnas på något sätt hämnas på polismakten med en stulen bil som vapen...
"Vafaaan det ligger ju röka i baksätet!! Fan va najs!" tjattrade Pungen. Det var ungefär det enda som betydde något i Pungens skitliv. Att röka gräs. Mycket och ofta. Vilket hade resulterat i ett ovanligt lågt IQ och inte alltid ett sunt ansvarstänkande. När de andra i Connys gäng insåg att det kan vara bra att vara diskret när man snor en bil, så lallade Pungen runt bilen och var högljutt lyrisk över en låda med sötluktande gräs. Det skulle visa sig vara ganska ödesdigert för Connys gäng.
Sekunder senare vaknade Kenta Kokain med ett ryck och undrade vem som höll på att själa hans fina Volvo. Kenta Kokain avtjänade som bekant ett ganska långt fängelsestraff, men tack vare det fina svenska rättsystemet så hade Kenta manipulerat till sig en obevakad permission från anstalten. Grejen var att han aldrig brydde sig om att åka tillbaks och var nu jävligt eftersökt av polis sen några månader. Och nu höll Conny på att stjäla allt hans röka, och inte minst det götta amfetaminet som låg gömt i ena sparklådan. I rent psykbrytsknarkpsykostillstånd laddade Kenta sin egenhändigt avsågade hagelbössa och fick mord i blicken.
Varje gång Stor-Ulrik hade stressmekat ihop något sjukt åkafort-projekt så kändes det precis som han hade drömt ihop allt. Som om skiten hade mekat ihop sig själv. Och när han brölade fram i dryga 95 km/h med tio ton traktor var väl inget undantag. "Vad-i-jävla-helvete håller jag på med?" upprepade Stor-Ulrik för själv med skräckblandad förtjusning. Gamla lastbilsdelar, bonnmeck, blod, svett och tårar hade i Stor-Ulriks verkstad smält samman till en vidrigt snabb traktor.
Skotten ekade över den snudd inpå öde parkeringsplatsen. Kenta Kokain vrålade något ohörbart samtidigt som han laddade om och avfyrade hagelbössan med jämna mellanrum. Conny o Co satt gömda bakom 745:an i ren skräck. Lill-Pungen grät som vanligt. Pungen fattade inte vad som hände och började smygröka lite gräs istället. Conny tänkte.
En trekvart senare så fräste en sönderskjuten Volvo 745 med en ammunitionslös knarkare fasttejpad på taket runt i Mjökhult. Pungen rattade en nystulen Sierra, och Lill-Pungen hade fått tag i en hederlig gammal Saab V4. Avgassystemet hade ryckts från samtliga bilar och gruppen hade knåpat ihop någon slags plan för vad som skulle ske.
"Anarki i Mjökhult!"
"Natten mot tisdagen så utbröt något slags utbrott av anarki i Mjökhult. Okända gärningsmän körde runt hela natten med tre nystulna bilar utan avgassystem och väckte således en stor del av stadens invånare. Bilarna brukades för att köra in i byggnader, skyltar och allt som kunde förstöras av en bil. Reparationskostnaderna efter nattens oroligheter lär bli astronomiska. Några ungdomsgäng hakade på förstörelsen och började plundra butiker samt att ägna sig åt vandalism. Det är i nuläget oklart exakt vad som inträffade natten till tisdagen, men enligt Mjökhults-Kuriren så var det inträffade något slags terroristförsök mot polismakten då de tre bilarna senare sprängdes utanför polishuset och därmed även satte det i brand.
Mirakulöst nog skadades inga människor i nattens tumult, men enligt polischef Bertil Folkesson så råder det "så gott som undantagstillstånd" i staden tillsvidare då det fortfarande "råder spänningar mellan en del grupper involverade i det här".
En eftersökt rymling från Solåsens Kriminalanstalts påträffades också springa runt märkbart förvirrad och påverkad vid det brinnande polishuset, men uppgifter om dennes inblandning i oroligheterna finns inte att tillgå."
"Öööh jadu Ulrik, traktorkort har du ju faktiskt...Men den här traktorn, den går väl inte över 40 hoppas jag? För jag tyckte det gick lite för fort där borta förut vettu."
"Näää...Trimma en traktor? Det gå väl int!" Stor-Ulrik spelade sin korkadbondson-karaktär och hoppades slippa en provkörning.
"Ta det lugnt nu Ulrik" flinade polismannen och åkte iväg. Stor-Ulrik hade fräst in till Mjökhult för att handla, men hade mötts av polisavspärrningar och oroliga blickar. Han suckade uppgivet och åkte hemåt då det redan hade börjat mörkna och det var sisådär med belysning på traktorn.
"Fööfaaan Conny inte igen! Du vet juh vad som hände sist! Ge dig Conny, ge dig!! Vi drar hem och röker på istället!"
Pungens klagosång hjälpte föga på en beslutsam Conny. Han hade en sista sak att göra upp med innan han skulle krypa in i skogen och hålla sig undan från polismakten. En sista tånagel i ögat...En sista sak att uträtta innan han kunde vila.
Rent instinktivt märkte Stor-Ulrik att det inte var något som stämde. Det hade regnat och det var tydliga, slingriga spår på grusvägen som ledde in till familjegården. Det var ingen som skulle dit mer än han själv, fadern hans var bortrest och han väntade inte besök. Ett sting av oro knep till i magen och han pressade traktorn så mycket han vågade, av någon anledning kände han på sig att något som kunde avgöras av ett par sekunder på gång.
Svetsar, verktyg, motorolja, en cross, en massa turboaggregat och tom en gammal B20. Det var mycket som skulle få plats på Connys släpvagn, och fort skulle det gå. Conny och hans crew höll på att rensa ut Stor-Ulriks verkstad, även det en slags hämndaktion. Conny höll Stor-Ulrik ansvarig för att han åkte in i finkan till att börja med, och inte minst för att gjort Fille till ett tystlåtet nervvrak. Det här var hans hämnd. Men det slutade inte där. "Ööh v-vad gör du med bensindunken Conny? Conny? Du kan väl föfan int börja el-" Lill-Pungen fick en hård knuff ner i ett dike av en beslutsam Conny. Den här gården skulle brinna.
"Dää finns juh kossor däinne!" brölade Lill-Pungen vidare utan resultat. De andra såg också tveksamma ut. Conny såg ut (och betedde sig) som ett psykfall när han dränkte laggårn i bensin.
Sen så hände det saker i en rasande takt. I precis det ögonblick då en maniskt skrattande Conny tände eld på Stor-Ulriks ladugård anlände Stor-Ulrik till gården i sin 650. Direkt förstod han vad det var frågan om. Conny o Co hann dock packa sig in i bilen och fly från en säker död.
Stor-Ulrik slet i ursinningslös frustration fram högtryckstvätten om började släcka elden, som inte hade fått brinna länge men redan var nära att övertända en stor ladugård. Precis som han hade anat så handlade det om sekunder. De kor som var inne i lagården brölade i ren panik och Stor-Ulrik var minst sagt stressad.
I Connys transporter rådde det en märklig stämning. Pungen rökte gräs. Lill-Pungen snyftade. Conny satt sammanbitet och försökte planera de kommande minutrarna av sitt trasiga liv. Färden gick lite för fort på den slingriga grusvägen.
"Vaaafaaah?" Pungens förvirrade kommentar var det första som indikerade att något var på väg att gå åt helvete. Genom haschdimman såg Pungen något konstigt i skumrasket bakom bilen och släpet. Det var något stort och grått och det tycktes som om det var på väg mot dem. Conny hann reagera i kanske en fjärdedels sekund innan det blev svart för alla tre.
"De öööh oooonttt!!! OOOOHHHHNNTTT!!!" vrålade Pungen i falsett. Man kunde nog förstå honom också, att ha ett glödhett Holset avgashus några centimetrar från låret kan nog göra ganska ont. Pungen, Conny och Lill-Pungen låg alla tre fastspända med spännband ovanpå en viss Volvo BM 650's huv. Föraren var en psykotisk Stor-Ulrik. Ingen av de tre fastspända hade riktigt fattat vad som hade hänt. Det visste dock Stor-Ulrik; Han hade helt enkelt prejat in en traktor i Connys skåpbil i sisådär en 50 knyck. Han kunde inte bry sig mindre om eventuella personskader; asen hade försökt bränna ner en lagård med djur inne. Stor-Ulrik hade med nöd och näppa kunnat släcka elden tillräckligt innan brandkåren dök upp och assisterade. Då hade han hoppat in i traktorn och varit fast besluten att knäcka nacken på Conny innan det blev gryning.
Nu hade han dock lugnat ner sig lite och nöjt sig med att orsaka lite benbrott och blåtiror. Dessutom hade han fått en antydan till en plan som kanske skulle lösa en del av hans egna problem...
En trekvart senare rullade han in med traktorn utanför det sönderslagna poliskontoret i Mjökhult. Han stampade helt sonika in på kontoret där sönderstressade poliser irrade runt och försökte lappa ihop en trasig stad. Efter lite sökande så fick han tag på polischefen Bertil, samma lirare som hade gjort livet surt för Stor-Ulrik någon vecka tidigare. "Tjena! Jag har några tjommar fastbuntade på traktorn här ute som jag tror ni skulle vara intresserade av. Förutom att de försökte bränna ner min lagård och sno hela min verkstad så misstänker jag starkt att de har norpat en å annan fartkamera också!" mullrade Stor-Ulrik fram, inte helt utan stolthet i rösten.
Sönderkrisade Bertil svarade inte ens, han rusade bara ut och försökte reda ut ännu en konstig vinkel på hela Mjökhultsdramat...Några timmar och erkännanden senare så var väldigt många frågetecken uträttade, och lugnet hade återigen återfunnit sig till Mjökhult.
Några veckor senare så damp det ner ett brev från Vägverket i Stor-Ulriks postlåda. Av någon magisk anledning så hade spärrtiden på hans körkort kortats av med några år...
Därefter följde några rätt tråkiga och gråa veckor för Stor-Ulrik. Så fort han blev lite sugen på att fulköra lite så kom det in rapporter från släktingar och kompisar om snutar i närheten. Polismakten hade fortfarande mycket att göra i Mjökhult med omnejd, helt och hållet tack vare den numera extremt flitiga fartkameretjuven Kleptoman-Conny och hans gäng.
Conny hade faktiskt närainpå dragit igång en våg av anarki i den lilla staden Mjökhult. Brottsligheten hade helt enkelt skjutit i höjden de senaste veckorna och polischefen Bertil var nära ett mentalt sammanbrott. Men för Stor-Ulrik innebar detta bara att man inte kunde köra utan körkort utan risk för mer böter och hot om fängelsestraff.
Det var dock en helt vanlig sketen, gråmulen tisdagsförmiddag som en till synes harmlös tanke från Stor-Ulriks sida så småningom skulle lösa allas bekymmer. Han satt som vanligt runt kl. 9 på morgonen och fikade efter några timmars slit på gården. På bordet låg det en gammal Bilsport som han bläddrade i lite förstrött. Bland plastraketer, skrytbyggen och annat trams så dök det helt plötsligt upp en hederlig gammal Epa-traktor. Den var blanksvart med feta flames. Artikeln förtäljde om hur finniga Åke 16 år hade lagt ner ett till synes oändligt antal timmar på att slakta sönder en fin gammal Duett, svetsa och spackla och lacka själv och håhåhaha j*vlar vad duktig och talangfull han var. Men det var inte Epatraktorn som intresserade Stor-Ulrik. Helt plötsligt hade han en plan.
Några dagar senare så hade Stor-Ulrik ett A4 i näven som gav honom laglig rätt till att framföra traktorer på svenska vägar. Det gick tydligen bra ändå att skaffa trots att hans körkort var indraget i två år framöver. Så Stor-Ulrik började helt enkelt bruksköra igen med familjens Volvo BM650 och visade glatt upp ett giltigt körbevis varje gång han blev stoppad, för det hände relativt ofta...
"Nädu Lill-Pu...Öööh Sune. Det blir nog ombesiktning på den här." Lill-Pungen, Conny O Co's yngsta medlem och framtida gangster började så smått gråta när en storväxt polis levereade de orden. Det gällde hans skitfina och smakfullt sönderkapade Volvo 740 A-traktor. Lill-Pungen hade precis som Stor-Ulrik nyligen tagit traktorkort och var ute och plågade den redan illa tilltygade B230K:n under surförtins huv. I hela 67 km/h och med en motor nära härdsmälta så hade två snutbilar prejat ner honom i diket och direkt påbörjat en flygande besiktning. "Hörrudu sen får man inte popnita tillbaks taket efter besiktningen heller..." "Du Sune det är bra om man har avgassystem och fjädrar på bilen..." "Nädu Sune, vi måste nog ringa hem till dina föräldrar också..." Ni fattar.
Till slut så satt stackars Lill-Pungen i diket och skakade av gråt. Hans fina A-traktor som han hade lagt ner så mycket tid på tog nu snuten in till polisstationen för ytterligare besiktning. Med två röda grinögon såg han hur en polisman klämde sig in traktorn, klagade högljutt över alla 57 Wunderbaums och gasade iväg. Och inte blev det bättre av att traktorn av någon anledning fattade eld efter några hundra meter. Snutarna gav upp, tömde en pulversläckare under 740ins huv och bogserade istället iväg liket. Kvar i diket satt en förkrossad, mentalt instabil och halvkriminell 17-åring. "Snuuutjäälarna to min traaktor!!" hulkade han fram när han uppgivet ringde Conny.
Ännu en intelligensbefriad omkörning. Stor-Ulrik suckade uppgivet när någon dåre i en flång ny grod-Peugot klämde sig förbi traktorn, i en snäv kurva utan sikt... Det var rätt tröttsamt för Stor-Ulrik att bruksköra traktor, även om det numera var installerat ljudsystem modell värre i 650:in, vilket Stor-Ulrik uttnyttjade för att pumpa Motörhead på äckligt hög volym.
Några minuter senare trängde sig några moppefuckon (utan hjälmar) förbi med jättefräna plastscootrar. "Wöööh kolla bonnen!! Fan ge han fingret Larre!!" Stor-Ulrik noterade avmätt exemplet på mänskligt avfall som körde förbi honom. Han kom på sig själv med att seriöst överväga om det ändå inte vore bra med ett hagelgevär i traktorn.
"Nä...Det här går inte." tänkte han när han svängde in mot gården.
När han kom hem så hade Stor-Ulrik mer att sucka uppgivet åt. Bilvrak. 240in var numera som sagt totalt massakrerad efter ett raseriutbrott med släggan. Skodan var sönderskruvad efter att polismakten hade utfört en "utredning på den i....Öööh utredningssyfte" som det så fint hade framförts av polismannen som leverarade hem vraket till Stor-Ulriks gård. Sen stod det som vanligt en massa andra skitbilar som Stor-Ulrik hade tagit åt sig. Han släggade till 240in lite mer och la sig sedan för att försöka sova bort bekymren.
"Nä nu jäääälar faan! Jääla snutjävlar så ska dom fan int få göra jääla skit fan!!!" Conny var heligt förbannad. Lill-Pungen, som han så broderligt hade uppfostrat i brottets ädla natur, hade fått sin A-traktor beslagtagen och uppeldad av de lokala polisförmågorna. Hela Connys kleptoman/fartkameratjuvs-gäng var samlade i den ensligt belägda plåtbyggnaden som de nyttjade till att förvara tjuvgods, dricka hembränt, röka jazztobak, slakta stulna bilar mm. Lill-Pungen storgrinade fortfarande över den tragiska förlusten. Conny och hans gäng kanske var äckliga halvpundartjuvar, men de höll trots allt ihop och backade upp varandra. Så skulle det även vara denna gång, och gruppen började genast planera någon slags hämndaktion...
Stor-Ulrik kliade sig tankspritt i huvudet. Han började undra om det inte var så som släktingar och kompisar påstått under en längre tid; Att Stor-Ulrik var färdig för mentalsjukhus. I verkstan någ nämligen en Volvo BM 650 utspridd lite här och där. Tryckrör, lastbilsturbos, växellådskrafs och mattallrikar låg lite huller om buller. Själva traktorn var i två delar och Stor-Ulrik misstänkte att han höll på med transmissionen, han visste inte nämligen inte alltid exakt VAD han höll på med under sina psykbrytstressmeck-perioder. Han hade krängt iväg allt skrot på gården och köpt lite lattjo speedparts till traktorn för skrotpengarna, som det lämpligt nog var tänkt att monteras under en ynka helg. Stapplande tog han upp en skiftnyckel och började meka igen, alltid skulle det väl leda någonstans...
"Föööfan Conny få hit gliidhammarn fortsomfanfan!!" Conny o Co var i full färd med att dra igång Operation Hämnd Mot Snuten. Det var väl ingen som direkt visste vad de höll på med annat än att det (som vanligt) var jävligt olagligt. Just nu var det en intent ont anande Volvo 745 som skulle bli stulen. Tanken var att hämnas på något sätt hämnas på polismakten med en stulen bil som vapen...
"Vafaaan det ligger ju röka i baksätet!! Fan va najs!" tjattrade Pungen. Det var ungefär det enda som betydde något i Pungens skitliv. Att röka gräs. Mycket och ofta. Vilket hade resulterat i ett ovanligt lågt IQ och inte alltid ett sunt ansvarstänkande. När de andra i Connys gäng insåg att det kan vara bra att vara diskret när man snor en bil, så lallade Pungen runt bilen och var högljutt lyrisk över en låda med sötluktande gräs. Det skulle visa sig vara ganska ödesdigert för Connys gäng.
Sekunder senare vaknade Kenta Kokain med ett ryck och undrade vem som höll på att själa hans fina Volvo. Kenta Kokain avtjänade som bekant ett ganska långt fängelsestraff, men tack vare det fina svenska rättsystemet så hade Kenta manipulerat till sig en obevakad permission från anstalten. Grejen var att han aldrig brydde sig om att åka tillbaks och var nu jävligt eftersökt av polis sen några månader. Och nu höll Conny på att stjäla allt hans röka, och inte minst det götta amfetaminet som låg gömt i ena sparklådan. I rent psykbrytsknarkpsykostillstånd laddade Kenta sin egenhändigt avsågade hagelbössa och fick mord i blicken.
Varje gång Stor-Ulrik hade stressmekat ihop något sjukt åkafort-projekt så kändes det precis som han hade drömt ihop allt. Som om skiten hade mekat ihop sig själv. Och när han brölade fram i dryga 95 km/h med tio ton traktor var väl inget undantag. "Vad-i-jävla-helvete håller jag på med?" upprepade Stor-Ulrik för själv med skräckblandad förtjusning. Gamla lastbilsdelar, bonnmeck, blod, svett och tårar hade i Stor-Ulriks verkstad smält samman till en vidrigt snabb traktor.
Skotten ekade över den snudd inpå öde parkeringsplatsen. Kenta Kokain vrålade något ohörbart samtidigt som han laddade om och avfyrade hagelbössan med jämna mellanrum. Conny o Co satt gömda bakom 745:an i ren skräck. Lill-Pungen grät som vanligt. Pungen fattade inte vad som hände och började smygröka lite gräs istället. Conny tänkte.
En trekvart senare så fräste en sönderskjuten Volvo 745 med en ammunitionslös knarkare fasttejpad på taket runt i Mjökhult. Pungen rattade en nystulen Sierra, och Lill-Pungen hade fått tag i en hederlig gammal Saab V4. Avgassystemet hade ryckts från samtliga bilar och gruppen hade knåpat ihop någon slags plan för vad som skulle ske.
"Anarki i Mjökhult!"
"Natten mot tisdagen så utbröt något slags utbrott av anarki i Mjökhult. Okända gärningsmän körde runt hela natten med tre nystulna bilar utan avgassystem och väckte således en stor del av stadens invånare. Bilarna brukades för att köra in i byggnader, skyltar och allt som kunde förstöras av en bil. Reparationskostnaderna efter nattens oroligheter lär bli astronomiska. Några ungdomsgäng hakade på förstörelsen och började plundra butiker samt att ägna sig åt vandalism. Det är i nuläget oklart exakt vad som inträffade natten till tisdagen, men enligt Mjökhults-Kuriren så var det inträffade något slags terroristförsök mot polismakten då de tre bilarna senare sprängdes utanför polishuset och därmed även satte det i brand.
Mirakulöst nog skadades inga människor i nattens tumult, men enligt polischef Bertil Folkesson så råder det "så gott som undantagstillstånd" i staden tillsvidare då det fortfarande "råder spänningar mellan en del grupper involverade i det här".
En eftersökt rymling från Solåsens Kriminalanstalts påträffades också springa runt märkbart förvirrad och påverkad vid det brinnande polishuset, men uppgifter om dennes inblandning i oroligheterna finns inte att tillgå."
"Öööh jadu Ulrik, traktorkort har du ju faktiskt...Men den här traktorn, den går väl inte över 40 hoppas jag? För jag tyckte det gick lite för fort där borta förut vettu."
"Näää...Trimma en traktor? Det gå väl int!" Stor-Ulrik spelade sin korkadbondson-karaktär och hoppades slippa en provkörning.
"Ta det lugnt nu Ulrik" flinade polismannen och åkte iväg. Stor-Ulrik hade fräst in till Mjökhult för att handla, men hade mötts av polisavspärrningar och oroliga blickar. Han suckade uppgivet och åkte hemåt då det redan hade börjat mörkna och det var sisådär med belysning på traktorn.
"Fööfaaan Conny inte igen! Du vet juh vad som hände sist! Ge dig Conny, ge dig!! Vi drar hem och röker på istället!"
Pungens klagosång hjälpte föga på en beslutsam Conny. Han hade en sista sak att göra upp med innan han skulle krypa in i skogen och hålla sig undan från polismakten. En sista tånagel i ögat...En sista sak att uträtta innan han kunde vila.
Rent instinktivt märkte Stor-Ulrik att det inte var något som stämde. Det hade regnat och det var tydliga, slingriga spår på grusvägen som ledde in till familjegården. Det var ingen som skulle dit mer än han själv, fadern hans var bortrest och han väntade inte besök. Ett sting av oro knep till i magen och han pressade traktorn så mycket han vågade, av någon anledning kände han på sig att något som kunde avgöras av ett par sekunder på gång.
Svetsar, verktyg, motorolja, en cross, en massa turboaggregat och tom en gammal B20. Det var mycket som skulle få plats på Connys släpvagn, och fort skulle det gå. Conny och hans crew höll på att rensa ut Stor-Ulriks verkstad, även det en slags hämndaktion. Conny höll Stor-Ulrik ansvarig för att han åkte in i finkan till att börja med, och inte minst för att gjort Fille till ett tystlåtet nervvrak. Det här var hans hämnd. Men det slutade inte där. "Ööh v-vad gör du med bensindunken Conny? Conny? Du kan väl föfan int börja el-" Lill-Pungen fick en hård knuff ner i ett dike av en beslutsam Conny. Den här gården skulle brinna.
"Dää finns juh kossor däinne!" brölade Lill-Pungen vidare utan resultat. De andra såg också tveksamma ut. Conny såg ut (och betedde sig) som ett psykfall när han dränkte laggårn i bensin.
Sen så hände det saker i en rasande takt. I precis det ögonblick då en maniskt skrattande Conny tände eld på Stor-Ulriks ladugård anlände Stor-Ulrik till gården i sin 650. Direkt förstod han vad det var frågan om. Conny o Co hann dock packa sig in i bilen och fly från en säker död.
Stor-Ulrik slet i ursinningslös frustration fram högtryckstvätten om började släcka elden, som inte hade fått brinna länge men redan var nära att övertända en stor ladugård. Precis som han hade anat så handlade det om sekunder. De kor som var inne i lagården brölade i ren panik och Stor-Ulrik var minst sagt stressad.
I Connys transporter rådde det en märklig stämning. Pungen rökte gräs. Lill-Pungen snyftade. Conny satt sammanbitet och försökte planera de kommande minutrarna av sitt trasiga liv. Färden gick lite för fort på den slingriga grusvägen.
"Vaaafaaah?" Pungens förvirrade kommentar var det första som indikerade att något var på väg att gå åt helvete. Genom haschdimman såg Pungen något konstigt i skumrasket bakom bilen och släpet. Det var något stort och grått och det tycktes som om det var på väg mot dem. Conny hann reagera i kanske en fjärdedels sekund innan det blev svart för alla tre.
"De öööh oooonttt!!! OOOOHHHHNNTTT!!!" vrålade Pungen i falsett. Man kunde nog förstå honom också, att ha ett glödhett Holset avgashus några centimetrar från låret kan nog göra ganska ont. Pungen, Conny och Lill-Pungen låg alla tre fastspända med spännband ovanpå en viss Volvo BM 650's huv. Föraren var en psykotisk Stor-Ulrik. Ingen av de tre fastspända hade riktigt fattat vad som hade hänt. Det visste dock Stor-Ulrik; Han hade helt enkelt prejat in en traktor i Connys skåpbil i sisådär en 50 knyck. Han kunde inte bry sig mindre om eventuella personskader; asen hade försökt bränna ner en lagård med djur inne. Stor-Ulrik hade med nöd och näppa kunnat släcka elden tillräckligt innan brandkåren dök upp och assisterade. Då hade han hoppat in i traktorn och varit fast besluten att knäcka nacken på Conny innan det blev gryning.
Nu hade han dock lugnat ner sig lite och nöjt sig med att orsaka lite benbrott och blåtiror. Dessutom hade han fått en antydan till en plan som kanske skulle lösa en del av hans egna problem...
En trekvart senare rullade han in med traktorn utanför det sönderslagna poliskontoret i Mjökhult. Han stampade helt sonika in på kontoret där sönderstressade poliser irrade runt och försökte lappa ihop en trasig stad. Efter lite sökande så fick han tag på polischefen Bertil, samma lirare som hade gjort livet surt för Stor-Ulrik någon vecka tidigare. "Tjena! Jag har några tjommar fastbuntade på traktorn här ute som jag tror ni skulle vara intresserade av. Förutom att de försökte bränna ner min lagård och sno hela min verkstad så misstänker jag starkt att de har norpat en å annan fartkamera också!" mullrade Stor-Ulrik fram, inte helt utan stolthet i rösten.
Sönderkrisade Bertil svarade inte ens, han rusade bara ut och försökte reda ut ännu en konstig vinkel på hela Mjökhultsdramat...Några timmar och erkännanden senare så var väldigt många frågetecken uträttade, och lugnet hade återigen återfunnit sig till Mjökhult.
Några veckor senare så damp det ner ett brev från Vägverket i Stor-Ulriks postlåda. Av någon magisk anledning så hade spärrtiden på hans körkort kortats av med några år...
-
black_sirpa
- För mycket laddtryck
- Inlägg: 122
- Blev medlem: tor sep 27, 2007 4:24 pm
- Ort: junosuando
as j*vla bra läsning.., det var ju ett tag sen men den som väntar på ngt gott väntar ju aldrig för länge 
-
Rillan_142
- För mycket laddtryck
- Inlägg: 179
- Blev medlem: mån sep 10, 2007 12:54 pm
- Ort: Skellefteå
bra jobbat! skrattar lika mycket varje gång 
-
Sleeper_86
- Forumsberoende
- Inlägg: 896
- Blev medlem: sön dec 03, 2006 9:37 pm
- Ort: Kalmar
-
Björnström
- För lite laddtryck
- Inlägg: 5
- Blev medlem: tor dec 01, 2005 9:51 pm
- Ort: Pajala