Korvmojjar och Bränt Gummi: Del 9 - Para-Normalt
-
Marino Carlsson
- Forumsberoende
- Inlägg: 689
- Blev medlem: fre feb 04, 2005 5:47 pm
- Ort: Lycksele
- Kontakt:
-
Marino Carlsson
- Forumsberoende
- Inlägg: 689
- Blev medlem: fre feb 04, 2005 5:47 pm
- Ort: Lycksele
- Kontakt:
Vi kanske inte ska diskutera teckning i den här tråden men om jag skulle rita på papper som är 100ggr lättare så skulle halva grejjen med att få de så där paintliknande försvinna å jag vet inte hur andra tycker men jag tycker de är så där fultufft med paint.
Men du har rätt i att de blir snyggare rent estetiskt om jag skulle teckna för hand.
Ny bild då de var någon som tyckte turborna var lite konstigt konstruerade.. hoppas att de blev bättre såhär..
Mvh Marino
Men du har rätt i att de blir snyggare rent estetiskt om jag skulle teckna för hand.
Ny bild då de var någon som tyckte turborna var lite konstigt konstruerade.. hoppas att de blev bättre såhär..
Mvh Marino
Behöver du speaker? Hör av dig..
-
Cpt Tuttle
- Forumsberoende
- Inlägg: 1833
- Blev medlem: fre jul 15, 2005 10:57 pm
- Ort: Kalix
- Kontakt:
Det tog ett tag, men här har ni Del 6 gott folk!
Del 6: Komplikationer.
Det hade gått några månader efter den händelserika sommaren och Stor-Ulrik satt vid köksbordet, blickandes ut över isen.
Den var drygt 1m tjock nu efter en ordentlig köldknäpp och vanligtvis skulle Stor-Ulrik ha flängt runt därute med vad det nu var för fordon han hade lyckats rota fram. Inget på hjul brukade nämligen gå säkert för Stor-Ulrik under de långa vintrarna, han hade nog plågat det mesta som finns på isen; Cyklar, skördetröskor, bilar, halva bilar, ihopsvetsade halva bilar, moppar, cyklar med MC-motorer, tvåhjulstraktorer, hästar,skogsmaskiner, stutar, spark på bilmotor, hjullastare, turbokonverterade snöscootrar,isjakt med traktormotor och t.om ett hemmamöfflat amfibiefordon en vinter när isen var på gränsfallet.
Listen kunde göras lång, Stor-Ulrik älskade kort sagt att ösa runt på isen. Det var friheten och ja...Känslan i det hela som roade honom. Efter alla år av iskörning och traktorsnytning hade han också utvecklat en kusligt bra känsla för körning, något som kom väl till pass när det gällde att köra ifrån snuten i våldtagna gamla ziggisdieselmercor eller lägga upp 200 km/h ställ med 142:an, som skulle få japanska driftmästare att framstå som någon snorunge med nytaget körkort halkandes runt med farsans V70 på en snöslaskig storparkering.
Hursomhelst så hade han efter sommarens galenskaper helt plötsligt ingen lust att köra runt på den helt perfekta isen, det kändes som om han hade blivit mättad på allt som hade med fordon att göra. Precis som om han hade blivit mättad på gummirök och stressmeck...Och det var inte det enda problemet. Efter att Merceledesen spårlöst hade försvunnit hade han inte direkt hittat något annat att fräsa runt i förutom en gammal Volvo BM 650 som förövrigt var gårdens allroundtraktor, och det gick väl an ett tag, men inte längre.
Stor-Ulrik hade nämligen råkat träffa en såndär sak som han tidigare i sitt liv inte givit så mycket uppmärksamhet eller eftertanke: En tjej. Problemet var att tjejen, eller ja Rebecca som hon hette, bodde i metropolen Mjökhult 4mil från Stor-Ulriks kära gård. Då funkade det helt enkelt inte att åka traktor längre.
Så vad göra? Enklast vore väl att köpa någon skitsur dieselbil för någon tusenlapp och ösa runt i. Men inte för Stor-Ulrik. Inte när man hade en apfrän Mercedes dieselsexa liggandes som bara väntade på något offer att få vrida chassit helt åt helvete snett på med fyrsiffrigt vridmoment. Inte när man dessutom hade lärt sig att tillverka snuskigt billig rapsdiesel. Stor-Ulrik och hans far hade nämligen odlat fram rätt mycket raps under sommaren och då kunde man ju likagärna bygga sin egen lilla dieselfabrik resonerade Stor-Ulrik. Så det var precis vad dom hade gjort, och dessutom börjat driva sin egen lilla dieselmack dit traktens bönder och snåljåpar vallfärdade för att tjacka 4kr/l diesel.
Så nu var det dags...Stor-Ulrik skulle inte larva runt på isen den här vintern. Han skulle istället bygga den ultimata bilen med ALLT, samtidigt som den skulle vara snorbillig att äga. Kanske skulle vara bäst också att bygga klart aset hyffsat fort, från regeringens sida hade det nämligen börjat komma fram gnällrapporter om att det inte gavs tillräckligt mycket uppmärksamhet till regeringen och att det inte var hyffsat att åka traktor till regeringens släktmiddag."Gnäll, gnäll..." tänkte Stor-Ulrik och hoppade in i hjullastarn.
På granngården några kilometer bort stod karossen som han hade haft planer för i några år nu. Eller ja, det som var kvar av den. Det var nämligen en VW Bubbla typ1 som stod halvt om halvt nedsjunken i kodynga på gödselplattan och såg alldeles jätteledsen ut. "Perfekt" tänkte Stor-Ulrik och drog upp den gamla hitlerpulkan på pallklorna och styrde hemåt. Av någon konstig anledning så fanns det t.om papper på vägbulan kvar trots att den hade varit bortglömd i nästan 40 år.
Väl hemma på gårn efter en färd som hade lämnat efter sig ett spår av sönderkexad gammal tysk plåt och koskit så parkerades bubblan utanför verkstan, nu visste Stor-Ulrik exakt hur han skulle göra...
Till att börja med strippades det som var kvar av bilen ner i det minsta detalj. Bottenplattan med alla tillbehör såsom rost, rost och någon slags imitation över en drivlina förpassades mindre finkänsligt till skrothögen. Karossen strippades ner totalt, och Stor-Ulrik blev förvånad över hur hyffsad den var i plåten, kanske så mycket som 25% skulle nog gå att använda!
Förstärkningar i form av plattjärn möfflades dit så att aset inte skulle bli helt åt helvete snett. Bubblan spändes därefter upp i en improviserad vagga, rullades ut i snön och Stor-Ulrik blästrade av hela karossen på en eftermiddag med sin fina hembyggda sandbläster i kombination med stulen sand från den lokala, jättekommunala badstranden. Någon timme senare hade ett lager primer letat sig och Stor-Ulrik letade fram några kvadratmeter tunnplåt, nu var det rostlagningstajm...
"Du vill inte ha skjuts hem då? Jag ska ju ändå åt ditt håll..." Orden kom ifrån allas våran ex-dumpventilsfetischist Fille, som var en värsta sortens stoppkloss på vägarna pga en numera djupt inrotad rädsla för fart. De var riktade till ingen mindre än Stor-Ulriks flickvän Rebecca. Fille hade planerat det här i någon vecka nu efter att han hade fått höra att Stor-Ulrik hade skaffat flickvän. Chansen att en gång för alla förudmjuka den irriterande bonnlurken efter alla gånger han hade förudmjukat Fille var helt enkelt för frestande för honom att inte ta den, även om Stor-Ulriks fysik och lynniga temperament nog fanns i bakhuvudet.
Hursomhelst så kunde han se Rebeccas avvaktande nyfikenhet, han hade tajmat in det här noga då han från säker ort hade hört att hon och Stor-Ulrik hade grälat och tjötat om Stor-Ulriks totala avsaknad av social finkänslighet, alltså sådana saker som att dyka upp i skitiga bonnakläder till Rebeccas finmiddag hos hennes föräldrar med ursäkten "Orkade inte byta om". Så han gjorde sin move.
Och lyckades. Iallefall delvis. Efter någon sekunds tvekande tackade flickstackarn ja till att bli hemskjutsad av Fille. Han hade ju en Volvo V70 och allt.
I sann panikmeckaranda var Stor-Ulriks Bubbla totalt rostlagad och klar för lack några dagar efter "inköpet" och i sann panikmeckaranda var Stor-Ulrik helt, fullständigt totalt jävla slutkörd efter några dygn i verkstan. Han pillrade fram telefonen och ringde sin käresta Rebecca för att förklara att allt skulle bli bra nu, att han höll på att göra iordning en bruksbil nu och att saker skulle lösa sig. När hon svarade hörde Stor-Ulrik att hon satt i en bil, och redan där anade han oråd. Hon lät även lite småkonstig, precis som om hon dolde något...Samtalet fortsatte dock helt normalt och Stor-Ulrik tänkte inte mer på det, han hade ju en bil att bygga.
Dagarna gick och ganska omgående hade Stor-Ulrik svetsat ihop en rörram utav lite överblivna rörstumpar som hade legat på skrothögen och skräpat i några år. Naturligtvis hade han byggt den kring 300D motorn och dess växellåda, därefter smygit dit en Volvo 1041 bakaxel som han bad en stilla bön om att den skulle palla av allt vridmoment. Någon dags stressmeck senare så hade han ett ultralätt rullande chassi byggt med 740-framvagn och en massa annat Volvo-skrot som låg och skräpade på gårdsbacken.
Direkt efter uppstarten så drog Stor-Ulrik ut på isen med härket till rullande chassi. Och jodå, den rörde på sig rätt friskt med mer hästkrafter än vikt. Faktiskt så friskt att Stor-Ulrik blev en smula tveksam till om att det var hälsosamt med en bruksbil av den här kalibern...Men han tänkte inte så mycket mer på det, lite omkörningsegenskaper skadade ju aldrig!
Någon vecka senare stod bilen där på gårdsplanen lackad och klar. Skogsgrön och fin, lätt stukad gammal Bubbla med aningens breddade 15" plåtisar. Sanningen var den att Stor-Ulrik återigen hade råkat svarva ihop en bil som mot fysikens lagar var giftigt snabb, drog 0.6l hemmapundad rapsdiesel, kostade noll att äga (efter det att besiktningsbubblan dragits genom besikningen dvs...) och ja, var den ultimata bilen helt enkelt. Lite mer pysslande med komfort, ljudisolering och annat småkrafs så var det dags för en redig provtur. Som tur var hade det vart sånt där konstigt, torrt vinterväder de senaste veckorna och fästet var hyffsat. För det behövdes. Stor-Ulrik blev faktiskt lite smårädd över Bubblans totalt sinnessjuka acceleration den låga, bränsleekonomiska utväxlingen till trots.
Plötsligt får han syn på inget mindre än en skinande ny BMW M5. "Perfekt" tänkte Stor-Ulrik och pös om M5:an i fisiga 130 knyck och lade sig framför. Självklart skulle hopern gasglada ungdomar som förmodligen var ute och provkörde aset från BMW-dealern i Mjökhult rejsa med den där fula vägbulan som pressade sig förbi. Så körde om gjorde de. Stor-Ulrik väntade några sekunder innan han smekte gaspedalen. Bakdäcken rostades och tillsammans med det i baken mittmonterade slutröret blåste han om M5:an i dryga 290 km/h med en svartgrå virvelvind bakom sig. Han hann precis, precis notera 2 st väldigt förvånande ansiktsuttryck i M5:an innan han lämnade dem i lite mer svartgrå dimma. Det han senare fick reda på var att dårarna hade försökt köra ifatt honom, tappat kontrollen över M5:an och haft ett allvarligt snack med en telefonstolpe, sjukhuset, BMW-dealern samt Harry Haffa.
Helt plötsligt kom Stor-Ulrik på att han inte hade pratat med sin käresta på några veckor nu eftersom att han hade vart upptagen med att bygga en bruksbil. Naturligtvis svarade hon inte heller när han ringde henne. Stor-Ulrik blev lite moloken och bestämde sig för att hälsa på flickan sin i Mjökhult dryga 4 mil bort. 10 minuter senare och 2st ofrivilligt halvrostade splitt nya dubbdäck var han på plats utanför Rebeccas lägenhet. Han noterade V70in som stod parkerad framför höghuset eftersom han också hade noterat den i hans hemtrakter...Urbonden inom honom signalerade varningssignaler om att någonting var fel. Då klev Fille och Rebecca ut genom porten, tätt omslingrade och totalt jättenykära.
"DU TYCKER ATT DET ÄR KUL ATT SNO ANDRAS TJEJER VA DIN J*VLA DÅRE, VA?!?!?!" vrålade Stor-Ulrik i lagom sinnessjuk ton. Fille kunde inte riktigt svara på frågan. Han låg nämligen fastbunden på Stor-Ulriks Dieselbubblas huv med huvudet först, cirkus 15 cm från asfalten. Hastigheten var låg runt 330 kilometer i timmen på samma raksträcka där de båda hade utkämpat så många psykologiska kamper. Det här var nog den sista trodde Stor-Ulrik.
Efter några minuters vansinneskörning så stannade Stor-Ulrik på en öde skogsväg. Filles totala, helt och hållet livskrossande psykiska sammabrott gick inte att beskriva med ord. Då fick Stor-Ulrik lite skuldkänslor när han såg vad han hade gjort. Men det hade inte kunnat hjälpas, när han såg Fille och Rebecca tillsammans var det som om någon tog över hans sunda bondförnuft, knockade Fille, band fast honom på Bubblan och lämnade Rebecca där totalt mållös.
Han släppte kofoten han höll i handen och lossade på Filles rep. Stackarn visste int ens vad han hette och stapplade runt i snön, till synes så skrämd och sammanbruten att han verkade sluta fungera. Stor-Ulriks skuldkänslor tog överhanden och en kvart senare bar han in Fille på Mjökhults Akuten. Han nämnde dock ingenting om vad som hade hänt, och det gjorde inte Fille heller som tur var. Faktum var att han inte pratade på några år framöver.
Men hur gick det för Stor-Ulrik och Rebecca då? Jo förvånanssvärt nog lyckades de båda hitta tillbaka till varandra och förlåta vad de hade gjort. Stor-Ulrik lärde sig t.om att vara någorlunda icke-bonnig när det krävdes...Men bilar och motorer, det gav han inte upp!
Del 6: Komplikationer.
Det hade gått några månader efter den händelserika sommaren och Stor-Ulrik satt vid köksbordet, blickandes ut över isen.
Den var drygt 1m tjock nu efter en ordentlig köldknäpp och vanligtvis skulle Stor-Ulrik ha flängt runt därute med vad det nu var för fordon han hade lyckats rota fram. Inget på hjul brukade nämligen gå säkert för Stor-Ulrik under de långa vintrarna, han hade nog plågat det mesta som finns på isen; Cyklar, skördetröskor, bilar, halva bilar, ihopsvetsade halva bilar, moppar, cyklar med MC-motorer, tvåhjulstraktorer, hästar,skogsmaskiner, stutar, spark på bilmotor, hjullastare, turbokonverterade snöscootrar,isjakt med traktormotor och t.om ett hemmamöfflat amfibiefordon en vinter när isen var på gränsfallet.
Listen kunde göras lång, Stor-Ulrik älskade kort sagt att ösa runt på isen. Det var friheten och ja...Känslan i det hela som roade honom. Efter alla år av iskörning och traktorsnytning hade han också utvecklat en kusligt bra känsla för körning, något som kom väl till pass när det gällde att köra ifrån snuten i våldtagna gamla ziggisdieselmercor eller lägga upp 200 km/h ställ med 142:an, som skulle få japanska driftmästare att framstå som någon snorunge med nytaget körkort halkandes runt med farsans V70 på en snöslaskig storparkering.
Hursomhelst så hade han efter sommarens galenskaper helt plötsligt ingen lust att köra runt på den helt perfekta isen, det kändes som om han hade blivit mättad på allt som hade med fordon att göra. Precis som om han hade blivit mättad på gummirök och stressmeck...Och det var inte det enda problemet. Efter att Merceledesen spårlöst hade försvunnit hade han inte direkt hittat något annat att fräsa runt i förutom en gammal Volvo BM 650 som förövrigt var gårdens allroundtraktor, och det gick väl an ett tag, men inte längre.
Stor-Ulrik hade nämligen råkat träffa en såndär sak som han tidigare i sitt liv inte givit så mycket uppmärksamhet eller eftertanke: En tjej. Problemet var att tjejen, eller ja Rebecca som hon hette, bodde i metropolen Mjökhult 4mil från Stor-Ulriks kära gård. Då funkade det helt enkelt inte att åka traktor längre.
Så vad göra? Enklast vore väl att köpa någon skitsur dieselbil för någon tusenlapp och ösa runt i. Men inte för Stor-Ulrik. Inte när man hade en apfrän Mercedes dieselsexa liggandes som bara väntade på något offer att få vrida chassit helt åt helvete snett på med fyrsiffrigt vridmoment. Inte när man dessutom hade lärt sig att tillverka snuskigt billig rapsdiesel. Stor-Ulrik och hans far hade nämligen odlat fram rätt mycket raps under sommaren och då kunde man ju likagärna bygga sin egen lilla dieselfabrik resonerade Stor-Ulrik. Så det var precis vad dom hade gjort, och dessutom börjat driva sin egen lilla dieselmack dit traktens bönder och snåljåpar vallfärdade för att tjacka 4kr/l diesel.
Så nu var det dags...Stor-Ulrik skulle inte larva runt på isen den här vintern. Han skulle istället bygga den ultimata bilen med ALLT, samtidigt som den skulle vara snorbillig att äga. Kanske skulle vara bäst också att bygga klart aset hyffsat fort, från regeringens sida hade det nämligen börjat komma fram gnällrapporter om att det inte gavs tillräckligt mycket uppmärksamhet till regeringen och att det inte var hyffsat att åka traktor till regeringens släktmiddag."Gnäll, gnäll..." tänkte Stor-Ulrik och hoppade in i hjullastarn.
På granngården några kilometer bort stod karossen som han hade haft planer för i några år nu. Eller ja, det som var kvar av den. Det var nämligen en VW Bubbla typ1 som stod halvt om halvt nedsjunken i kodynga på gödselplattan och såg alldeles jätteledsen ut. "Perfekt" tänkte Stor-Ulrik och drog upp den gamla hitlerpulkan på pallklorna och styrde hemåt. Av någon konstig anledning så fanns det t.om papper på vägbulan kvar trots att den hade varit bortglömd i nästan 40 år.
Väl hemma på gårn efter en färd som hade lämnat efter sig ett spår av sönderkexad gammal tysk plåt och koskit så parkerades bubblan utanför verkstan, nu visste Stor-Ulrik exakt hur han skulle göra...
Till att börja med strippades det som var kvar av bilen ner i det minsta detalj. Bottenplattan med alla tillbehör såsom rost, rost och någon slags imitation över en drivlina förpassades mindre finkänsligt till skrothögen. Karossen strippades ner totalt, och Stor-Ulrik blev förvånad över hur hyffsad den var i plåten, kanske så mycket som 25% skulle nog gå att använda!
Förstärkningar i form av plattjärn möfflades dit så att aset inte skulle bli helt åt helvete snett. Bubblan spändes därefter upp i en improviserad vagga, rullades ut i snön och Stor-Ulrik blästrade av hela karossen på en eftermiddag med sin fina hembyggda sandbläster i kombination med stulen sand från den lokala, jättekommunala badstranden. Någon timme senare hade ett lager primer letat sig och Stor-Ulrik letade fram några kvadratmeter tunnplåt, nu var det rostlagningstajm...
"Du vill inte ha skjuts hem då? Jag ska ju ändå åt ditt håll..." Orden kom ifrån allas våran ex-dumpventilsfetischist Fille, som var en värsta sortens stoppkloss på vägarna pga en numera djupt inrotad rädsla för fart. De var riktade till ingen mindre än Stor-Ulriks flickvän Rebecca. Fille hade planerat det här i någon vecka nu efter att han hade fått höra att Stor-Ulrik hade skaffat flickvän. Chansen att en gång för alla förudmjuka den irriterande bonnlurken efter alla gånger han hade förudmjukat Fille var helt enkelt för frestande för honom att inte ta den, även om Stor-Ulriks fysik och lynniga temperament nog fanns i bakhuvudet.
Hursomhelst så kunde han se Rebeccas avvaktande nyfikenhet, han hade tajmat in det här noga då han från säker ort hade hört att hon och Stor-Ulrik hade grälat och tjötat om Stor-Ulriks totala avsaknad av social finkänslighet, alltså sådana saker som att dyka upp i skitiga bonnakläder till Rebeccas finmiddag hos hennes föräldrar med ursäkten "Orkade inte byta om". Så han gjorde sin move.
Och lyckades. Iallefall delvis. Efter någon sekunds tvekande tackade flickstackarn ja till att bli hemskjutsad av Fille. Han hade ju en Volvo V70 och allt.
I sann panikmeckaranda var Stor-Ulriks Bubbla totalt rostlagad och klar för lack några dagar efter "inköpet" och i sann panikmeckaranda var Stor-Ulrik helt, fullständigt totalt jävla slutkörd efter några dygn i verkstan. Han pillrade fram telefonen och ringde sin käresta Rebecca för att förklara att allt skulle bli bra nu, att han höll på att göra iordning en bruksbil nu och att saker skulle lösa sig. När hon svarade hörde Stor-Ulrik att hon satt i en bil, och redan där anade han oråd. Hon lät även lite småkonstig, precis som om hon dolde något...Samtalet fortsatte dock helt normalt och Stor-Ulrik tänkte inte mer på det, han hade ju en bil att bygga.
Dagarna gick och ganska omgående hade Stor-Ulrik svetsat ihop en rörram utav lite överblivna rörstumpar som hade legat på skrothögen och skräpat i några år. Naturligtvis hade han byggt den kring 300D motorn och dess växellåda, därefter smygit dit en Volvo 1041 bakaxel som han bad en stilla bön om att den skulle palla av allt vridmoment. Någon dags stressmeck senare så hade han ett ultralätt rullande chassi byggt med 740-framvagn och en massa annat Volvo-skrot som låg och skräpade på gårdsbacken.
Direkt efter uppstarten så drog Stor-Ulrik ut på isen med härket till rullande chassi. Och jodå, den rörde på sig rätt friskt med mer hästkrafter än vikt. Faktiskt så friskt att Stor-Ulrik blev en smula tveksam till om att det var hälsosamt med en bruksbil av den här kalibern...Men han tänkte inte så mycket mer på det, lite omkörningsegenskaper skadade ju aldrig!
Någon vecka senare stod bilen där på gårdsplanen lackad och klar. Skogsgrön och fin, lätt stukad gammal Bubbla med aningens breddade 15" plåtisar. Sanningen var den att Stor-Ulrik återigen hade råkat svarva ihop en bil som mot fysikens lagar var giftigt snabb, drog 0.6l hemmapundad rapsdiesel, kostade noll att äga (efter det att besiktningsbubblan dragits genom besikningen dvs...) och ja, var den ultimata bilen helt enkelt. Lite mer pysslande med komfort, ljudisolering och annat småkrafs så var det dags för en redig provtur. Som tur var hade det vart sånt där konstigt, torrt vinterväder de senaste veckorna och fästet var hyffsat. För det behövdes. Stor-Ulrik blev faktiskt lite smårädd över Bubblans totalt sinnessjuka acceleration den låga, bränsleekonomiska utväxlingen till trots.
Plötsligt får han syn på inget mindre än en skinande ny BMW M5. "Perfekt" tänkte Stor-Ulrik och pös om M5:an i fisiga 130 knyck och lade sig framför. Självklart skulle hopern gasglada ungdomar som förmodligen var ute och provkörde aset från BMW-dealern i Mjökhult rejsa med den där fula vägbulan som pressade sig förbi. Så körde om gjorde de. Stor-Ulrik väntade några sekunder innan han smekte gaspedalen. Bakdäcken rostades och tillsammans med det i baken mittmonterade slutröret blåste han om M5:an i dryga 290 km/h med en svartgrå virvelvind bakom sig. Han hann precis, precis notera 2 st väldigt förvånande ansiktsuttryck i M5:an innan han lämnade dem i lite mer svartgrå dimma. Det han senare fick reda på var att dårarna hade försökt köra ifatt honom, tappat kontrollen över M5:an och haft ett allvarligt snack med en telefonstolpe, sjukhuset, BMW-dealern samt Harry Haffa.
Helt plötsligt kom Stor-Ulrik på att han inte hade pratat med sin käresta på några veckor nu eftersom att han hade vart upptagen med att bygga en bruksbil. Naturligtvis svarade hon inte heller när han ringde henne. Stor-Ulrik blev lite moloken och bestämde sig för att hälsa på flickan sin i Mjökhult dryga 4 mil bort. 10 minuter senare och 2st ofrivilligt halvrostade splitt nya dubbdäck var han på plats utanför Rebeccas lägenhet. Han noterade V70in som stod parkerad framför höghuset eftersom han också hade noterat den i hans hemtrakter...Urbonden inom honom signalerade varningssignaler om att någonting var fel. Då klev Fille och Rebecca ut genom porten, tätt omslingrade och totalt jättenykära.
"DU TYCKER ATT DET ÄR KUL ATT SNO ANDRAS TJEJER VA DIN J*VLA DÅRE, VA?!?!?!" vrålade Stor-Ulrik i lagom sinnessjuk ton. Fille kunde inte riktigt svara på frågan. Han låg nämligen fastbunden på Stor-Ulriks Dieselbubblas huv med huvudet först, cirkus 15 cm från asfalten. Hastigheten var låg runt 330 kilometer i timmen på samma raksträcka där de båda hade utkämpat så många psykologiska kamper. Det här var nog den sista trodde Stor-Ulrik.
Efter några minuters vansinneskörning så stannade Stor-Ulrik på en öde skogsväg. Filles totala, helt och hållet livskrossande psykiska sammabrott gick inte att beskriva med ord. Då fick Stor-Ulrik lite skuldkänslor när han såg vad han hade gjort. Men det hade inte kunnat hjälpas, när han såg Fille och Rebecca tillsammans var det som om någon tog över hans sunda bondförnuft, knockade Fille, band fast honom på Bubblan och lämnade Rebecca där totalt mållös.
Han släppte kofoten han höll i handen och lossade på Filles rep. Stackarn visste int ens vad han hette och stapplade runt i snön, till synes så skrämd och sammanbruten att han verkade sluta fungera. Stor-Ulriks skuldkänslor tog överhanden och en kvart senare bar han in Fille på Mjökhults Akuten. Han nämnde dock ingenting om vad som hade hänt, och det gjorde inte Fille heller som tur var. Faktum var att han inte pratade på några år framöver.
Men hur gick det för Stor-Ulrik och Rebecca då? Jo förvånanssvärt nog lyckades de båda hitta tillbaka till varandra och förlåta vad de hade gjort. Stor-Ulrik lärde sig t.om att vara någorlunda icke-bonnig när det krävdes...Men bilar och motorer, det gav han inte upp!
haha fan va bra.-
Sleeper_86
- Forumsberoende
- Inlägg: 896
- Blev medlem: sön dec 03, 2006 9:37 pm
- Ort: Kalmar
-
Cpt Tuttle
- Forumsberoende
- Inlägg: 1833
- Blev medlem: fre jul 15, 2005 10:57 pm
- Ort: Kalix
- Kontakt:
-
Thunderbolt
- För mycket laddtryck
- Inlägg: 278
- Blev medlem: tor maj 17, 2007 11:07 am
- Ort: Klippan
Cpt Tuttle skrev:Bra historia, men vad f-n menar du med det där?Glufsen skrev:Stor-Ulrik lärde sig t.om att vara någorlunda icke-bonnig när det krävdes...
Grov ironi över en del människors fördomar mot bönder. Eller nåt 
. Ibland så måste man faktiskt dölja sina "bonnigare" sidor om situationen kräver det, men å andra sidan behöver man aldrig skämmas över vad man är, nåt åt det hållet var det kanske spöket som tar över mig när jag skriver menade 
-
Cpt Tuttle
- Forumsberoende
- Inlägg: 1833
- Blev medlem: fre jul 15, 2005 10:57 pm
- Ort: Kalix
- Kontakt:
Ja, det är konstigt att man får använda "bonde", "bonnigt" osv. som skällsord... Prova använda ett visst ord på "N" på samma sätt och du får se när det tar fyr i helvete...Glufsen skrev:Cpt Tuttle skrev: Bra historia, men vad f-n menar du med det där?
Nu vet jag ju att du aldrig skulle använda det så, Glufsen, men låt inte folks jävla fördomar ta över dig också... Jag måste säga att jag både tar åt mig och blir stött... 
Alltså inte pga. dig, utan pga. den användningen. Instämmer...Jag tar också åt mig när någon använder bonde/bonnigt som skällsord, och jag vet inte hur många gånger jag har skällt ut folk för det.Cpt Tuttle skrev:Ja, det är konstigt att man får använda "bonde", "bonnigt" osv. som skällsord... Prova använda ett visst ord på "N" på samma sätt och du får se när det tar fyr i helvete...Glufsen skrev:
Finns mycket jag har upplevt och kan skriva om i det ämnet
