Heter Oscar men kallas för Glufsen,bor djupt inne i de Sörmländska skogarna och spenderar väl den mesta av min fritid framför datorn eller i garaget pulandes med Sveriges förmodligen kexigaste 142:a.
Allt börja på en fikarast för ett par månader sen då en bonnpolare till farsan frågade om jag ville ta över hans 142:a,han sa att den vara lite kexig men funkade bra. Jag blev skitglad och övertalade bror och far att bogsera hem skrotet så att jag fick en bil att greja med.
Sagt och gjort,den rödblårostgröna 142:an bogserades hem utan problem (hjulen satt iaf inte fast..) och där började jag och brorsan att försöka få igång den. Ett batteri letades fram från något gammalt traktorlik,ett gasstag i koppartråd byggdes på ungefär 5 sekunder och lite överbliven bensin kolkades i tanken som märkligt nog inte läckte...Bludderbludderbludder BRÖÖÖÖÄÄÄÄL! Vi upptäckte genast att ljudet ifrån en B20 med raka rör var ganska fräckt,så vi gav oss iväg på en bluddrig åktur med lite ställ.
Sen så servade jag motorn med nya stift,nytt oljefilter/luftfilter och 3.8l TurboSuper olja och piskade den flitigt på öde grusvägar tills det blev roligare att meka med den,vilket resulterade i att den nu är nästan helt nedplockad och väntar på att få B20n utlyft,tänkte renovera/trimma motorn innan jag ger mig på själva bilen,den är nämligen väääldigt rostig,får se ifall jag orkar... Nåja,bilen har kostat mig runt 1000kr och jag har hur kul som helst,kör väl på tills jag tröttnar! Har införskaffat nya skärmkanter bak och sparklådor och börjat riva ut inredningen,renoverat lite smådetaljer osv,får väl se vart det slutar!
För att ge er ett litet hum om hur den rostig den är: Båda dörrarna är genomrostade nedtill,baklucka är genomrostad på "kanten",skärmarna fram är genomrostade,skärmkanterna bak är historia och likaså sparklådorna,baljorna i skuffen är två stora fina hål och golvet ja...Ni fattar. Dock så funkar den felfritt och är skitrolig på grusvägar


Det var väl allt...