Korvmojjar och Bränt Gummi: Del 9 - Para-Normalt
-
black_sirpa
- För mycket laddtryck
- Inlägg: 122
- Blev medlem: tor sep 27, 2007 4:24 pm
- Ort: junosuando
Tack för alla fina kommentarer Som ni märkt har jag haft lite idétorka, så jag lägger ut halva del 8 istället...Sket sig ganska ordentligt med att skriva "kortare, lite mer humorbetonade noveller" 
Del 7.5: Rapiden
"Mjooo du den här bilen är ett prima stycke tjeckisk kvalitét, månntrodä" skorrade gamle Eivert, 88 år. Eivert hade precis krockat med sin gamla Skoda Rapid -89 för sista gången. Det var ingen mindre än Stor-Ulrik som den gamle räven helt sonika kört på vid ett rödljus. Stor-Ulrik hade cruisat runt i storstan Mjökhult i senaste brukshinken; En lagom sönderknarkad 240 -86 med en skitsur D24 under huven, när gamle Eivert hade mosat in i den stackars tvåförtins bakskärm. Han hade tydligen försökt fylla på piptobak och köra bil samtidigt. Märkligt nog hade båda bilarna klarat sig hyffsat, kanske mest beroende på att Eivert aldrig översteg sina 35 km/h.
"Mjoo du det är nog färdigtkört för min del" skorrade återigen Eivert. Stor-Ulrik såg chansen och efter en kvarts övertalning bogserade han hem en lätt frontsmälld Skoda Rapid bakom 240in. Utan någon som styrde i den bogserade bilen såklart.
Hemfärden gick ändå hyffsat, han var bara nära att smäcka in i sina medtrafikanter ett fåtal gånger! Väl hemma på gården beundrade Stor-Ulrik sitt senaste impulsköp. Skoda Rapid. Nog fan skulle det gå att göra något lattjo av den.
Cirka 23 mil från Stor-Ulriks gård knallade ingen mindre än Kleptoman-Conny ut från Solåsens Kriminalvårdsanstalt. Hyffsat gott uppförande hade kortat Connys straff med några månader, han åkte ju som bekant dit efter att ha nära inpå rensat kommunen från BMW E30 speedparts och annat krafs. Men nu var han fri, och banan vad han var förbannad på samhället och sugen på att sno saker. Han flinade vid tanken på hur mycket oreda han skulle ställa till med i bynn när han blev hemskjutsad av hans gamla gäng bestående av Pungen, Lill-Pungen och Grin-Olle. "Men vart är Fille?" frågade Conny. "Fille gör int så mycket nu för tiden. Pratar gör han inte heller sen han fick för sig att sno Stor-Ulriks tjej och Stor-Ulrik fick reda på det..." svarade Pungen. Conny blev lite småpurken, Fille hade ju faktiskt vart en av hans bästa polare...
"Mjooooo du den här bil'n är nog färdig för skroten montrödä" Stor-Ulrik kunde fan knappt tro det. För andra gången inom beloppet av några dagar hade en senilräser brakat in i hans redan lagom tillbucklade 240. Han hade kört på gamla hederliga toppfartsrakan utanför sin gård och plågat 240in till max (117km/h) när en totalt sönderrostad, vit VW Vento komplett med 5 extrastrålkastare ditbultade på taket hade kört ut rakt framför honom från en skogsväg. Väjningsplikt och sånt skit verkade inte gubbfan veta ett dugg om, kanske mest beroende på att han var stupfull. Som tur var hade Stor-Ulrik upptäckt faran precis i tid för att dra i kryckan och på något vänster lyckas smäcka in i Venton med 240ins bakända, utan någon vidare personskada till följd.
Stor-Ulrik noterade att det var en turbodiesel under huven när han inspekterade vraket. Sakta men säkert började en plan ta sig form i huvudet...Och visst ville den här gammgubben bli av med bilen han också, bara man inte blandade in polisen. Efter att ha skjutsat in den aningens omskakade gubben till sjukhuset med sin numera ramsnea 240 åkte han tillbaks och drog hem sur-Venton. Det här skulle bli kul.
"Eeeeh Bosse, kan du titta lite på det här?" Bosse, en gravt överviktg man i 50-års åldern vaggade in på kontoret. Bosse hade nämligen ett ganska så stort ansvar över landets alla nya och fina fartkameror.
"Det gäller området kring Mjökhult där vi har kört en drive med 25 nya fartkameror inom 10 mils omkrets från tätorten..."
"Jaha?" Svarade Bosse. "Har vi plockat för många fortkörande bonnraggare den här veckan eller vadå höhö!" flåsade han vidare.
"Njae, nu är det tyvärr så att 17 utav dom har blivit stulna...Nerkapade. Någon har dessutom visat den här lappen för vissa kameror sekunder innan kontakten bryts". På skärmen visades en barnsligt handskriven lapp med följande meddelande:
"häj snutjevlar vi snor fartkamäroorr varje veka om ni int lemnar en halv meljon vid pizzerian i Mjökhult OBS den pizerian där pizzorna inte smakar mögel lemna pengarna i en stor svart veska anars banan PS ta er i röven PS2 lemna väska senast inom två vekor MVH Mjökhults-Mafian och Lill-Pungen" Bosse blev gudomligt förbannad och slängde sig på telefonen, inga äckliga bonnraggare skulle få vandalisera landets nya livräddare!
Några dagar senare, glatt ovetandes om vad Kleptoman-Conny hade ställt till med och vad det skulle resultera i, var Stor-Ulrik klar att provköra sitt senaste hetsbygge: En Skoda Rapid med ca 170hk diesel-power i bakändan. Stor-Ulrik hade helt enkelt snittat av framdelen på Venton och svetsat ihop den med Skodans urkapade bakdel (där det tidigare satt en klen svansmotorhistoria), gosat "lite" med dieselpumpen och laddtrycket samt lättat det som gick att lätta på den lilla Rapiden. Växellådan fick smaka pinnsvets och ett 1m långt 2,5" rör fick agera avgassystem, sen så var de bar å åk! Och banan vilken bil det blev, Stor-Ulrik hade nog aldrig kört något roligare. Visst, Bubblan hans med en riktigt stygg mercadiesel under huven var väl bra kul den också, men den var väl ändå lite väl brutal för Stor-Ulrik. Skodan var helt enkelt en lagom rolig bil ihopsmälld sådär lite lagom fort och seriöst. Han flinade hela grusvägen ut till landsvägen, var nog dags att prova lite toppfart...
"Fifan vilken bonnhåla" sa Jörgen till sin arbetspartner Nisse. Jörgen och Nisse var poliser och hade fått den spännande uppgiften att ta reda på vem som fimpade fartkameror i den nästintill laglösa bygden runtomkring Mjökhult. Ända från Stockholm hade de åkt för detta nobla uppdrag. Jörgen och Nisse var med andra ord rätt purkna för att de satt fast i en håla full med fartkameratjuvar som måste anhållas. Men dom var inte ensamma, det hade faktiskt skickats ner en hel del blåbär till Mjökhult för att ta itu med den annalkande anarkin som Kleptoman-Conny hade ställt till med. "Men du, vi åker ut och tar lite fortkörare istället! Det brukar ju lätta upp lite." sa Nisse. Jörgen höll med och såg fram emot att norpa körkort och att känna sig en smula maktfull över bonnläpparna. Sagt och gjort så for dom ut ur metropolen Mjökhult i sin Saab 9-5 Aero Civilsnut Edition.
Jodå, visst gick det att lägga lakritsränder med den här, konstaterade Stor-Ulrik efter några minuters hjulspinn på den öde landsvägen. När han snurrade därifrån på treans växel lämnade han efter sig en mindre Lützendimma. Men nu var det slut på lekandet, dags att testa Rapides superba fortkörningsegenskaper.
"Vaihelv...?" konstaterade Nisse när de några sekunder senare gled igenom dimman som en gång i tiden var ett par koreanska vinterdäck. Långt där framme på vägen skymtade dom en liten svartgrå prick med en lång kvast av sotsvart dieselrök efter sig.
Jörgen var nära att sätta sin chokladdonut i halsen av upphetsning, nu banan skulle det jagas! Blåljuset åkte på, Nisse trampade plattan i mattan och Aeron väste iväg med hyffsat flås på grund av den fina chiptrimningen som Jörgen & Nisse hade tiggt till sig av polisens ekonomiavdelning.
Stor-Ulrik ansåg att hastighetsmätare var för mesar. Han tyckte att "Fort", "Jävligt Fort" samt "Skitläskigt Fort" räckte alldeles utmärkt när det gällde hastighetsövningar av den kalibern han höll på med. Han var någonstans kring "Jävligt Fort" och "Skitläskigt Fort" när han uppfattade några blåa blänk i backspegeln. Rent instinktivt tog det honom ca en halv sekund att besluta sig för att öka farten till "Skitläskigt Fort Och Lite Mer" för att slippa onödigt krångel med polismakten, något som Rapiden numera definitivt hade potential till. Det som tills för några dagar sen hade varit framändan på en VW Vento sparkade upp Rapiden i ovannämnda hastighet och Stor-Ulrik försökte hålla huvudet kallt, snutar hade han ändå trots allt kört ifrån några gånger tidigare...
"Jahapp vi behöver lite assistans här...Jagar en bil av okänt märke som färdas i runt 230 km/h på landsväg 68 söder om Mjökhult, i riktning mot Fjällnäs" tjattrade Jörgen in till poliscentralen och resten av kollegerna kring Mjökhultsområdet.
Nisse fortsatte att pina Aeron och avståndet mot Stor-Ulriks rapid blev allt kortare. Dock så hände något som ingen av de två poliserna hade räknat med, men som Stor-Ulrik visste var ganska effektivt mot att skaka av sig blåbär. Han tvärnitade helt enkelt och sladdade ut på en åker som han själv hade putsat av för några veckor sedan. Att det var ett litet dike i vägen spelade dock mindre roll för Stor-Ulrik som helt enkelt flög över det i farten. Efter en minst sagt skakig flykt över åkern drog han ut på den halvt om halvt undangömda grusvägen inne i skogsbrynet. Jörgen och Nisse tvärnitade dom också, men satt i några sekunder i ren shock över vad dom just hade sett. Shocken övergick dock ganska omgående i rent raseri och inom några minuter hade Stor-Ulrik (återigen) en armé av snutbilar efter sig som irrade runt på öde skogsvägar.
Stor-Ulrik försökte få den värsta adrenalinkicken att dämpa sig lite när han brölade vidare på en tyst och öde skogsväg. Han var ganska övertygad om att han återigen att blåst snuten. Han kanske var tvungen att slakta Rapiden precis som han hade gjort med Mercan eftersom civilsnutarna nog hade tagit regnumret, men han skulle nog gå utan rättsliga åtgärder...Ack så fel han hade. På grund av en rad (för Stor-Ulrik) olyckliga sammanträffanden så fanns det nämligen en polishelikopter i området.
Han hörde det karaktäristiska flap-flap-flap ljudet men hann inte riktigt uppfatta var det var förräns han såg något blått och vitt uppe i luften ovanför ett skogsbryne han närmade sig. "Helvete..." tänkte han och kände hur adrenalinet återigen pumpades ut i kroppen.
"Alfa-Beta tvåa-trea här vi har målet inom sikte kom."
"Alfa-Beta tvåa-sjua här fortsätt att förfölja målet, vi har fått order att det kan röra sig om en efterspanad fartkameretjuv kom"
"Alfa-Beta tvåa-trea här uppfattat klart kom."
Helikopterpiloten hade fullt sjå med att hinna med i Stor-Ulriks ganska så nyckfulla körning genom skogar och över fält. Men på något sätt så fick han alltid korn på den lilla Rapiden oavsett hur djärva stunts och fintar Stor-Ulrik kom på. Han tjattrade vidare med poliscentralen och när han såg att Stor-Ulrik snart återigen hade landsvägen som enda flyktväg beordrade han naturligtvis ditt stora mängder polisbilar. Han hade aldrig sett någon köra så kontrollerat, men en polishelikopter var det ganska svårt att köra ifrån.
En smula hopp spred sig i Stor-Ulriks sinne när han blåste igenom ett ganska tätt skogsparti som helikoptern knappast kunde se igenom helt. Nu var det bara över landsvägen igen, ut på Källtorparns åker, in genom grustaget och sen hem till hemgårdens trygghet. Hoppet grusades dock några sekunder senare när 8 polisbilar blockerade landsvägsutfarten.
Efter några snabba överväganden om att helt enkelt blåsa igenom polisbarrikaden beslutade sig Stor-Ulrik för att ge upp. Han visste att om han satte polismäns liv på spel var det nog utan tvekan fängelse i några år framöver. Så han lugnade ner sig, ragglade ut ur Rapiden med händerna ovanför huvudet och knallade bort till ett gäng förvånade polismän.
Någon vecka senare stod domen klar. Jakten hade rönt stor uppmärksamhet i bygden, och lokalpressen hade naturligtvis luskat reda på att det var ingen mindre än världskändisen Stor-Ulrik som blivit jagad av en snutarmé. Murvlarna hade t.om intervjuvat Stor-Ulrik där han lagom seriöst förklarade att han tyckte det var skitkul att köra fort och att bränna gummi.
Nu skulle det dock inte bli något mer av den varan för Stor-Ulrik ett bra tag framöver. 24 månader utan körkort, 12500:- i böter för vårdslöshet i trafik samt 50 timmar samhällstjänst.
"Nädu Ulrik...Du får ju faktiskt inte köra bil längre" sa Bertil. Bertil var den nytillträdde polischefen i Mjökhult, en mycket karismatisk man som ansåg att hembesök hos dömda förbryta, stora som små, var ett jävligt bra sätt att förebygga återfall. Och det lyckades väl också i Stor-Ulriks fall. Av en ren slump valde Bertil att planera in sitt hembesök till Stor-Ulrik samma dag som han inte kunde få någon skjuts in till Mjökhult för att umgås lite med sin flickvän Rebecca.
"Ööööh nämen vafan jag skulle bara testa bilen lite här på gårdsplanen...Har bytt öööhö...bromsvätska." mumlade Stor-Ulrik till Bertil.
"Vet du vad?" Sa Bertil "Av någon anledning så tror jag inte riktigt på dig. Vi har koll på dig Ulrik, du får fan ta och respektera trafikreglerna. Jag skiter i att du är någon sorts halvkändis här på bynn, du har inte körkort längre och ska inte köra. Så det så" svarade Bertil lite halvdrygt. Stor-Ulrik satt helt knäpptyst och kramade ratten så hårt att knogarna vitnade.
"Vi hörs Ulrik...Ta det lugnt nu." avslutade Bertil och drog iväg i snut-V70in. Stor-Ulrik tog det väldigt lugnt några minuter senare när han massakrerade 240in med sin favoritslägga för att avreagera sig lite.
Fortsättning följer...
Som ni märkt har jag haft lite idétorka, så jag lägger ut halva del 8 istället...Sket sig ganska ordentligt med att skriva "kortare, lite mer humorbetonade noveller" Del 7.5: Rapiden
"Mjooo du den här bilen är ett prima stycke tjeckisk kvalitét, månntrodä" skorrade gamle Eivert, 88 år. Eivert hade precis krockat med sin gamla Skoda Rapid -89 för sista gången. Det var ingen mindre än Stor-Ulrik som den gamle räven helt sonika kört på vid ett rödljus. Stor-Ulrik hade cruisat runt i storstan Mjökhult i senaste brukshinken; En lagom sönderknarkad 240 -86 med en skitsur D24 under huven, när gamle Eivert hade mosat in i den stackars tvåförtins bakskärm. Han hade tydligen försökt fylla på piptobak och köra bil samtidigt. Märkligt nog hade båda bilarna klarat sig hyffsat, kanske mest beroende på att Eivert aldrig översteg sina 35 km/h.
"Mjoo du det är nog färdigtkört för min del" skorrade återigen Eivert. Stor-Ulrik såg chansen och efter en kvarts övertalning bogserade han hem en lätt frontsmälld Skoda Rapid bakom 240in. Utan någon som styrde i den bogserade bilen såklart.
Hemfärden gick ändå hyffsat, han var bara nära att smäcka in i sina medtrafikanter ett fåtal gånger! Väl hemma på gården beundrade Stor-Ulrik sitt senaste impulsköp. Skoda Rapid. Nog fan skulle det gå att göra något lattjo av den.
Cirka 23 mil från Stor-Ulriks gård knallade ingen mindre än Kleptoman-Conny ut från Solåsens Kriminalvårdsanstalt. Hyffsat gott uppförande hade kortat Connys straff med några månader, han åkte ju som bekant dit efter att ha nära inpå rensat kommunen från BMW E30 speedparts och annat krafs. Men nu var han fri, och banan vad han var förbannad på samhället och sugen på att sno saker. Han flinade vid tanken på hur mycket oreda han skulle ställa till med i bynn när han blev hemskjutsad av hans gamla gäng bestående av Pungen, Lill-Pungen och Grin-Olle. "Men vart är Fille?" frågade Conny. "Fille gör int så mycket nu för tiden. Pratar gör han inte heller sen han fick för sig att sno Stor-Ulriks tjej och Stor-Ulrik fick reda på det..." svarade Pungen. Conny blev lite småpurken, Fille hade ju faktiskt vart en av hans bästa polare...
"Mjooooo du den här bil'n är nog färdig för skroten montrödä" Stor-Ulrik kunde fan knappt tro det. För andra gången inom beloppet av några dagar hade en senilräser brakat in i hans redan lagom tillbucklade 240. Han hade kört på gamla hederliga toppfartsrakan utanför sin gård och plågat 240in till max (117km/h) när en totalt sönderrostad, vit VW Vento komplett med 5 extrastrålkastare ditbultade på taket hade kört ut rakt framför honom från en skogsväg. Väjningsplikt och sånt skit verkade inte gubbfan veta ett dugg om, kanske mest beroende på att han var stupfull. Som tur var hade Stor-Ulrik upptäckt faran precis i tid för att dra i kryckan och på något vänster lyckas smäcka in i Venton med 240ins bakända, utan någon vidare personskada till följd.
Stor-Ulrik noterade att det var en turbodiesel under huven när han inspekterade vraket. Sakta men säkert började en plan ta sig form i huvudet...Och visst ville den här gammgubben bli av med bilen han också, bara man inte blandade in polisen. Efter att ha skjutsat in den aningens omskakade gubben till sjukhuset med sin numera ramsnea 240 åkte han tillbaks och drog hem sur-Venton. Det här skulle bli kul.
"Eeeeh Bosse, kan du titta lite på det här?" Bosse, en gravt överviktg man i 50-års åldern vaggade in på kontoret. Bosse hade nämligen ett ganska så stort ansvar över landets alla nya och fina fartkameror.
"Det gäller området kring Mjökhult där vi har kört en drive med 25 nya fartkameror inom 10 mils omkrets från tätorten..."
"Jaha?" Svarade Bosse. "Har vi plockat för många fortkörande bonnraggare den här veckan eller vadå höhö!" flåsade han vidare.
"Njae, nu är det tyvärr så att 17 utav dom har blivit stulna...Nerkapade. Någon har dessutom visat den här lappen för vissa kameror sekunder innan kontakten bryts". På skärmen visades en barnsligt handskriven lapp med följande meddelande:
"häj snutjevlar vi snor fartkamäroorr varje veka om ni int lemnar en halv meljon vid pizzerian i Mjökhult OBS den pizerian där pizzorna inte smakar mögel lemna pengarna i en stor svart veska anars banan PS ta er i röven PS2 lemna väska senast inom två vekor MVH Mjökhults-Mafian och Lill-Pungen" Bosse blev gudomligt förbannad och slängde sig på telefonen, inga äckliga bonnraggare skulle få vandalisera landets nya livräddare!
Några dagar senare, glatt ovetandes om vad Kleptoman-Conny hade ställt till med och vad det skulle resultera i, var Stor-Ulrik klar att provköra sitt senaste hetsbygge: En Skoda Rapid med ca 170hk diesel-power i bakändan. Stor-Ulrik hade helt enkelt snittat av framdelen på Venton och svetsat ihop den med Skodans urkapade bakdel (där det tidigare satt en klen svansmotorhistoria), gosat "lite" med dieselpumpen och laddtrycket samt lättat det som gick att lätta på den lilla Rapiden. Växellådan fick smaka pinnsvets och ett 1m långt 2,5" rör fick agera avgassystem, sen så var de bar å åk! Och banan vilken bil det blev, Stor-Ulrik hade nog aldrig kört något roligare. Visst, Bubblan hans med en riktigt stygg mercadiesel under huven var väl bra kul den också, men den var väl ändå lite väl brutal för Stor-Ulrik. Skodan var helt enkelt en lagom rolig bil ihopsmälld sådär lite lagom fort och seriöst. Han flinade hela grusvägen ut till landsvägen, var nog dags att prova lite toppfart...
"Fifan vilken bonnhåla" sa Jörgen till sin arbetspartner Nisse. Jörgen och Nisse var poliser och hade fått den spännande uppgiften att ta reda på vem som fimpade fartkameror i den nästintill laglösa bygden runtomkring Mjökhult. Ända från Stockholm hade de åkt för detta nobla uppdrag. Jörgen och Nisse var med andra ord rätt purkna för att de satt fast i en håla full med fartkameratjuvar som måste anhållas. Men dom var inte ensamma, det hade faktiskt skickats ner en hel del blåbär till Mjökhult för att ta itu med den annalkande anarkin som Kleptoman-Conny hade ställt till med. "Men du, vi åker ut och tar lite fortkörare istället! Det brukar ju lätta upp lite." sa Nisse. Jörgen höll med och såg fram emot att norpa körkort och att känna sig en smula maktfull över bonnläpparna. Sagt och gjort så for dom ut ur metropolen Mjökhult i sin Saab 9-5 Aero Civilsnut Edition.
Jodå, visst gick det att lägga lakritsränder med den här, konstaterade Stor-Ulrik efter några minuters hjulspinn på den öde landsvägen. När han snurrade därifrån på treans växel lämnade han efter sig en mindre Lützendimma. Men nu var det slut på lekandet, dags att testa Rapides superba fortkörningsegenskaper.
"Vaihelv...?" konstaterade Nisse när de några sekunder senare gled igenom dimman som en gång i tiden var ett par koreanska vinterdäck. Långt där framme på vägen skymtade dom en liten svartgrå prick med en lång kvast av sotsvart dieselrök efter sig.
Jörgen var nära att sätta sin chokladdonut i halsen av upphetsning, nu banan skulle det jagas! Blåljuset åkte på, Nisse trampade plattan i mattan och Aeron väste iväg med hyffsat flås på grund av den fina chiptrimningen som Jörgen & Nisse hade tiggt till sig av polisens ekonomiavdelning.
Stor-Ulrik ansåg att hastighetsmätare var för mesar. Han tyckte att "Fort", "Jävligt Fort" samt "Skitläskigt Fort" räckte alldeles utmärkt när det gällde hastighetsövningar av den kalibern han höll på med. Han var någonstans kring "Jävligt Fort" och "Skitläskigt Fort" när han uppfattade några blåa blänk i backspegeln. Rent instinktivt tog det honom ca en halv sekund att besluta sig för att öka farten till "Skitläskigt Fort Och Lite Mer" för att slippa onödigt krångel med polismakten, något som Rapiden numera definitivt hade potential till. Det som tills för några dagar sen hade varit framändan på en VW Vento sparkade upp Rapiden i ovannämnda hastighet och Stor-Ulrik försökte hålla huvudet kallt, snutar hade han ändå trots allt kört ifrån några gånger tidigare...
"Jahapp vi behöver lite assistans här...Jagar en bil av okänt märke som färdas i runt 230 km/h på landsväg 68 söder om Mjökhult, i riktning mot Fjällnäs" tjattrade Jörgen in till poliscentralen och resten av kollegerna kring Mjökhultsområdet.
Nisse fortsatte att pina Aeron och avståndet mot Stor-Ulriks rapid blev allt kortare. Dock så hände något som ingen av de två poliserna hade räknat med, men som Stor-Ulrik visste var ganska effektivt mot att skaka av sig blåbär. Han tvärnitade helt enkelt och sladdade ut på en åker som han själv hade putsat av för några veckor sedan. Att det var ett litet dike i vägen spelade dock mindre roll för Stor-Ulrik som helt enkelt flög över det i farten. Efter en minst sagt skakig flykt över åkern drog han ut på den halvt om halvt undangömda grusvägen inne i skogsbrynet. Jörgen och Nisse tvärnitade dom också, men satt i några sekunder i ren shock över vad dom just hade sett. Shocken övergick dock ganska omgående i rent raseri och inom några minuter hade Stor-Ulrik (återigen) en armé av snutbilar efter sig som irrade runt på öde skogsvägar.
Stor-Ulrik försökte få den värsta adrenalinkicken att dämpa sig lite när han brölade vidare på en tyst och öde skogsväg. Han var ganska övertygad om att han återigen att blåst snuten. Han kanske var tvungen att slakta Rapiden precis som han hade gjort med Mercan eftersom civilsnutarna nog hade tagit regnumret, men han skulle nog gå utan rättsliga åtgärder...Ack så fel han hade. På grund av en rad (för Stor-Ulrik) olyckliga sammanträffanden så fanns det nämligen en polishelikopter i området.
Han hörde det karaktäristiska flap-flap-flap ljudet men hann inte riktigt uppfatta var det var förräns han såg något blått och vitt uppe i luften ovanför ett skogsbryne han närmade sig. "Helvete..." tänkte han och kände hur adrenalinet återigen pumpades ut i kroppen.
"Alfa-Beta tvåa-trea här vi har målet inom sikte kom."
"Alfa-Beta tvåa-sjua här fortsätt att förfölja målet, vi har fått order att det kan röra sig om en efterspanad fartkameretjuv kom"
"Alfa-Beta tvåa-trea här uppfattat klart kom."
Helikopterpiloten hade fullt sjå med att hinna med i Stor-Ulriks ganska så nyckfulla körning genom skogar och över fält. Men på något sätt så fick han alltid korn på den lilla Rapiden oavsett hur djärva stunts och fintar Stor-Ulrik kom på. Han tjattrade vidare med poliscentralen och när han såg att Stor-Ulrik snart återigen hade landsvägen som enda flyktväg beordrade han naturligtvis ditt stora mängder polisbilar. Han hade aldrig sett någon köra så kontrollerat, men en polishelikopter var det ganska svårt att köra ifrån.
En smula hopp spred sig i Stor-Ulriks sinne när han blåste igenom ett ganska tätt skogsparti som helikoptern knappast kunde se igenom helt. Nu var det bara över landsvägen igen, ut på Källtorparns åker, in genom grustaget och sen hem till hemgårdens trygghet. Hoppet grusades dock några sekunder senare när 8 polisbilar blockerade landsvägsutfarten.
Efter några snabba överväganden om att helt enkelt blåsa igenom polisbarrikaden beslutade sig Stor-Ulrik för att ge upp. Han visste att om han satte polismäns liv på spel var det nog utan tvekan fängelse i några år framöver. Så han lugnade ner sig, ragglade ut ur Rapiden med händerna ovanför huvudet och knallade bort till ett gäng förvånade polismän.
Någon vecka senare stod domen klar. Jakten hade rönt stor uppmärksamhet i bygden, och lokalpressen hade naturligtvis luskat reda på att det var ingen mindre än världskändisen Stor-Ulrik som blivit jagad av en snutarmé. Murvlarna hade t.om intervjuvat Stor-Ulrik där han lagom seriöst förklarade att han tyckte det var skitkul att köra fort och att bränna gummi.
Nu skulle det dock inte bli något mer av den varan för Stor-Ulrik ett bra tag framöver. 24 månader utan körkort, 12500:- i böter för vårdslöshet i trafik samt 50 timmar samhällstjänst.
"Nädu Ulrik...Du får ju faktiskt inte köra bil längre" sa Bertil. Bertil var den nytillträdde polischefen i Mjökhult, en mycket karismatisk man som ansåg att hembesök hos dömda förbryta, stora som små, var ett jävligt bra sätt att förebygga återfall. Och det lyckades väl också i Stor-Ulriks fall. Av en ren slump valde Bertil att planera in sitt hembesök till Stor-Ulrik samma dag som han inte kunde få någon skjuts in till Mjökhult för att umgås lite med sin flickvän Rebecca.
"Ööööh nämen vafan jag skulle bara testa bilen lite här på gårdsplanen...Har bytt öööhö...bromsvätska." mumlade Stor-Ulrik till Bertil.
"Vet du vad?" Sa Bertil "Av någon anledning så tror jag inte riktigt på dig. Vi har koll på dig Ulrik, du får fan ta och respektera trafikreglerna. Jag skiter i att du är någon sorts halvkändis här på bynn, du har inte körkort längre och ska inte köra. Så det så" svarade Bertil lite halvdrygt. Stor-Ulrik satt helt knäpptyst och kramade ratten så hårt att knogarna vitnade.
"Vi hörs Ulrik...Ta det lugnt nu." avslutade Bertil och drog iväg i snut-V70in. Stor-Ulrik tog det väldigt lugnt några minuter senare när han massakrerade 240in med sin favoritslägga för att avreagera sig lite.
Fortsättning följer...
väntarGlufsen skrev:Tack för alla fina kommentarer
Del 7.5: Rapiden
"Mjooo du den här bilen är ett prima stycke tjeckisk kvalitét, månntrodä" skorrade gamle Eivert, 88 år. Eivert hade precis krockat med sin gamla Skoda Rapid -89 för sista gången. Det var ingen mindre än Stor-Ulrik som den gamle räven helt sonika kört på vid ett rödljus. Stor-Ulrik hade cruisat runt i storstan Mjökhult i senaste brukshinken; En lagom sönderknarkad 240 -86 med en skitsur D24 under huven, när gamle Eivert hade mosat in i den stackars tvåförtins bakskärm. Han hade tydligen försökt fylla på piptobak och köra bil samtidigt. Märkligt nog hade båda bilarna klarat sig hyffsat, kanske mest beroende på att Eivert aldrig översteg sina 35 km/h.
"Mjoo du det är nog färdigtkört för min del" skorrade återigen Eivert. Stor-Ulrik såg chansen och efter en kvarts övertalning bogserade han hem en lätt frontsmälld Skoda Rapid bakom 240in. Utan någon som styrde i den bogserade bilen såklart.
Hemfärden gick ändå hyffsat, han var bara nära att smäcka in i sina medtrafikanter ett fåtal gånger! Väl hemma på gården beundrade Stor-Ulrik sitt senaste impulsköp. Skoda Rapid. Nog fan skulle det gå att göra något lattjo av den.
Cirka 23 mil från Stor-Ulriks gård knallade ingen mindre än Kleptoman-Conny ut från Solåsens Kriminalvårdsanstalt. Hyffsat gott uppförande hade kortat Connys straff med några månader, han åkte ju som bekant dit efter att ha nära inpå rensat kommunen från BMW E30 speedparts och annat krafs. Men nu var han fri, och banan vad han var förbannad på samhället och sugen på att sno saker. Han flinade vid tanken på hur mycket oreda han skulle ställa till med i bynn när han blev hemskjutsad av hans gamla gäng bestående av Pungen, Lill-Pungen och Grin-Olle. "Men vart är Fille?" frågade Conny. "Fille gör int så mycket nu för tiden. Pratar gör han inte heller sen han fick för sig att sno Stor-Ulriks tjej och Stor-Ulrik fick reda på det..." svarade Pungen. Conny blev lite småpurken, Fille hade ju faktiskt vart en av hans bästa polare...
"Mjooooo du den här bil'n är nog färdig för skroten montrödä" Stor-Ulrik kunde fan knappt tro det. För andra gången inom beloppet av några dagar hade en senilräser brakat in i hans redan lagom tillbucklade 240. Han hade kört på gamla hederliga toppfartsrakan utanför sin gård och plågat 240in till max (117km/h) när en totalt sönderrostad, vit VW Vento komplett med 5 extrastrålkastare ditbultade på taket hade kört ut rakt framför honom från en skogsväg. Väjningsplikt och sånt skit verkade inte gubbfan veta ett dugg om, kanske mest beroende på att han var stupfull. Som tur var hade Stor-Ulrik upptäckt faran precis i tid för att dra i kryckan och på något vänster lyckas smäcka in i Venton med 240ins bakända, utan någon vidare personskada till följd.
Stor-Ulrik noterade att det var en turbodiesel under huven när han inspekterade vraket. Sakta men säkert började en plan ta sig form i huvudet...Och visst ville den här gammgubben bli av med bilen han också, bara man inte blandade in polisen. Efter att ha skjutsat in den aningens omskakade gubben till sjukhuset med sin numera ramsnea 240 åkte han tillbaks och drog hem sur-Venton. Det här skulle bli kul.
"Eeeeh Bosse, kan du titta lite på det här?" Bosse, en gravt överviktg man i 50-års åldern vaggade in på kontoret. Bosse hade nämligen ett ganska så stort ansvar över landets alla nya och fina fartkameror.
"Det gäller området kring Mjökhult där vi har kört en drive med 25 nya fartkameror inom 10 mils omkrets från tätorten..."
"Jaha?" Svarade Bosse. "Har vi plockat för många fortkörande bonnraggare den här veckan eller vadå höhö!" flåsade han vidare.
"Njae, nu är det tyvärr så att 17 utav dom har blivit stulna...Nerkapade. Någon har dessutom visat den här lappen för vissa kameror sekunder innan kontakten bryts". På skärmen visades en barnsligt handskriven lapp med följande meddelande:
"häj snutjevlar vi snor fartkamäroorr varje veka om ni int lemnar en halv meljon vid pizzerian i Mjökhult OBS den pizerian där pizzorna inte smakar mögel lemna pengarna i en stor svart veska anars banan PS ta er i röven PS2 lemna väska senast inom två vekor MVH Mjökhults-Mafian och Lill-Pungen" Bosse blev gudomligt förbannad och slängde sig på telefonen, inga äckliga bonnraggare skulle få vandalisera landets nya livräddare!
Några dagar senare, glatt ovetandes om vad Kleptoman-Conny hade ställt till med och vad det skulle resultera i, var Stor-Ulrik klar att provköra sitt senaste hetsbygge: En Skoda Rapid med ca 170hk diesel-power i bakändan. Stor-Ulrik hade helt enkelt snittat av framdelen på Venton och svetsat ihop den med Skodans urkapade bakdel (där det tidigare satt en klen svansmotorhistoria), gosat "lite" med dieselpumpen och laddtrycket samt lättat det som gick att lätta på den lilla Rapiden. Växellådan fick smaka pinnsvets och ett 1m långt 2,5" rör fick agera avgassystem, sen så var de bar å åk! Och banan vilken bil det blev, Stor-Ulrik hade nog aldrig kört något roligare. Visst, Bubblan hans med en riktigt stygg mercadiesel under huven var väl bra kul den också, men den var väl ändå lite väl brutal för Stor-Ulrik. Skodan var helt enkelt en lagom rolig bil ihopsmälld sådär lite lagom fort och seriöst. Han flinade hela grusvägen ut till landsvägen, var nog dags att prova lite toppfart...
"Fifan vilken bonnhåla" sa Jörgen till sin arbetspartner Nisse. Jörgen och Nisse var poliser och hade fått den spännande uppgiften att ta reda på vem som fimpade fartkameror i den nästintill laglösa bygden runtomkring Mjökhult. Ända från Stockholm hade de åkt för detta nobla uppdrag. Jörgen och Nisse var med andra ord rätt purkna för att de satt fast i en håla full med fartkameratjuvar som måste anhållas. Men dom var inte ensamma, det hade faktiskt skickats ner en hel del blåbär till Mjökhult för att ta itu med den annalkande anarkin som Kleptoman-Conny hade ställt till med. "Men du, vi åker ut och tar lite fortkörare istället! Det brukar ju lätta upp lite." sa Nisse. Jörgen höll med och såg fram emot att norpa körkort och att känna sig en smula maktfull över bonnläpparna. Sagt och gjort så for dom ut ur metropolen Mjökhult i sin Saab 9-5 Aero Civilsnut Edition.
Jodå, visst gick det att lägga lakritsränder med den här, konstaterade Stor-Ulrik efter några minuters hjulspinn på den öde landsvägen. När han snurrade därifrån på treans växel lämnade han efter sig en mindre Lützendimma. Men nu var det slut på lekandet, dags att testa Rapides superba fortkörningsegenskaper.
"Vaihelv...?" konstaterade Nisse när de några sekunder senare gled igenom dimman som en gång i tiden var ett par koreanska vinterdäck. Långt där framme på vägen skymtade dom en liten svartgrå prick med en lång kvast av sotsvart dieselrök efter sig.
Jörgen var nära att sätta sin chokladdonut i halsen av upphetsning, nu banan skulle det jagas! Blåljuset åkte på, Nisse trampade plattan i mattan och Aeron väste iväg med hyffsat flås på grund av den fina chiptrimningen som Jörgen & Nisse hade tiggt till sig av polisens ekonomiavdelning.
Stor-Ulrik ansåg att hastighetsmätare var för mesar. Han tyckte att "Fort", "Jävligt Fort" samt "Skitläskigt Fort" räckte alldeles utmärkt när det gällde hastighetsövningar av den kalibern han höll på med. Han var någonstans kring "Jävligt Fort" och "Skitläskigt Fort" när han uppfattade några blåa blänk i backspegeln. Rent instinktivt tog det honom ca en halv sekund att besluta sig för att öka farten till "Skitläskigt Fort Och Lite Mer" för att slippa onödigt krångel med polismakten, något som Rapiden numera definitivt hade potential till. Det som tills för några dagar sen hade varit framändan på en VW Vento sparkade upp Rapiden i ovannämnda hastighet och Stor-Ulrik försökte hålla huvudet kallt, snutar hade han ändå trots allt kört ifrån några gånger tidigare...
"Jahapp vi behöver lite assistans här...Jagar en bil av okänt märke som färdas i runt 230 km/h på landsväg 68 söder om Mjökhult, i riktning mot Fjällnäs" tjattrade Jörgen in till poliscentralen och resten av kollegerna kring Mjökhultsområdet.
Nisse fortsatte att pina Aeron och avståndet mot Stor-Ulriks rapid blev allt kortare. Dock så hände något som ingen av de två poliserna hade räknat med, men som Stor-Ulrik visste var ganska effektivt mot att skaka av sig blåbär. Han tvärnitade helt enkelt och sladdade ut på en åker som han själv hade putsat av för några veckor sedan. Att det var ett litet dike i vägen spelade dock mindre roll för Stor-Ulrik som helt enkelt flög över det i farten. Efter en minst sagt skakig flykt över åkern drog han ut på den halvt om halvt undangömda grusvägen inne i skogsbrynet. Jörgen och Nisse tvärnitade dom också, men satt i några sekunder i ren shock över vad dom just hade sett. Shocken övergick dock ganska omgående i rent raseri och inom några minuter hade Stor-Ulrik (återigen) en armé av snutbilar efter sig som irrade runt på öde skogsvägar.
Stor-Ulrik försökte få den värsta adrenalinkicken att dämpa sig lite när han brölade vidare på en tyst och öde skogsväg. Han var ganska övertygad om att han återigen att blåst snuten. Han kanske var tvungen att slakta Rapiden precis som han hade gjort med Mercan eftersom civilsnutarna nog hade tagit regnumret, men han skulle nog gå utan rättsliga åtgärder...Ack så fel han hade. På grund av en rad (för Stor-Ulrik) olyckliga sammanträffanden så fanns det nämligen en polishelikopter i området.
Han hörde det karaktäristiska flap-flap-flap ljudet men hann inte riktigt uppfatta var det var förräns han såg något blått och vitt uppe i luften ovanför ett skogsbryne han närmade sig. "Helvete..." tänkte han och kände hur adrenalinet återigen pumpades ut i kroppen.
"Alfa-Beta tvåa-trea här vi har målet inom sikte kom."
"Alfa-Beta tvåa-sjua här fortsätt att förfölja målet, vi har fått order att det kan röra sig om en efterspanad fartkameretjuv kom"
"Alfa-Beta tvåa-trea här uppfattat klart kom."
Helikopterpiloten hade fullt sjå med att hinna med i Stor-Ulriks ganska så nyckfulla körning genom skogar och över fält. Men på något sätt så fick han alltid korn på den lilla Rapiden oavsett hur djärva stunts och fintar Stor-Ulrik kom på. Han tjattrade vidare med poliscentralen och när han såg att Stor-Ulrik snart återigen hade landsvägen som enda flyktväg beordrade han naturligtvis ditt stora mängder polisbilar. Han hade aldrig sett någon köra så kontrollerat, men en polishelikopter var det ganska svårt att köra ifrån.
En smula hopp spred sig i Stor-Ulriks sinne när han blåste igenom ett ganska tätt skogsparti som helikoptern knappast kunde se igenom helt. Nu var det bara över landsvägen igen, ut på Källtorparns åker, in genom grustaget och sen hem till hemgårdens trygghet. Hoppet grusades dock några sekunder senare när 8 polisbilar blockerade landsvägsutfarten.
Efter några snabba överväganden om att helt enkelt blåsa igenom polisbarrikaden beslutade sig Stor-Ulrik för att ge upp. Han visste att om han satte polismäns liv på spel var det nog utan tvekan fängelse i några år framöver. Så han lugnade ner sig, ragglade ut ur Rapiden med händerna ovanför huvudet och knallade bort till ett gäng förvånade polismän.
Någon vecka senare stod domen klar. Jakten hade rönt stor uppmärksamhet i bygden, och lokalpressen hade naturligtvis luskat reda på att det var ingen mindre än världskändisen Stor-Ulrik som blivit jagad av en snutarmé. Murvlarna hade t.om intervjuvat Stor-Ulrik där han lagom seriöst förklarade att han tyckte det var skitkul att köra fort och att bränna gummi.
Nu skulle det dock inte bli något mer av den varan för Stor-Ulrik ett bra tag framöver. 24 månader utan körkort, 12500:- i böter för vårdslöshet i trafik samt 50 timmar samhällstjänst.
"Nädu Ulrik...Du får ju faktiskt inte köra bil längre" sa Bertil. Bertil var den nytillträdde polischefen i Mjökhult, en mycket karismatisk man som ansåg att hembesök hos dömda förbryta, stora som små, var ett jävligt bra sätt att förebygga återfall. Och det lyckades väl också i Stor-Ulriks fall. Av en ren slump valde Bertil att planera in sitt hembesök till Stor-Ulrik samma dag som han inte kunde få någon skjuts in till Mjökhult för att umgås lite med sin flickvän Rebecca.
"Ööööh nämen vafan jag skulle bara testa bilen lite här på gårdsplanen...Har bytt öööhö...bromsvätska." mumlade Stor-Ulrik till Bertil.
"Vet du vad?" Sa Bertil "Av någon anledning så tror jag inte riktigt på dig. Vi har koll på dig Ulrik, du får fan ta och respektera trafikreglerna. Jag skiter i att du är någon sorts halvkändis här på bynn, du har inte körkort längre och ska inte köra. Så det så" svarade Bertil lite halvdrygt. Stor-Ulrik satt helt knäpptyst och kramade ratten så hårt att knogarna vitnade.
"Vi hörs Ulrik...Ta det lugnt nu." avslutade Bertil och drog iväg i snut-V70in. Stor-Ulrik tog det väldigt lugnt några minuter senare när han massakrerade 240in med sin favoritslägga för att avreagera sig lite.
Fortsättning följer...
-
M Bengtsson
- För mycket laddtryck
- Inlägg: 462
- Blev medlem: mån jan 15, 2007 8:33 pm
- Ort: Vara
så grymt bra skrivet 
Volvo 142 -70 -Överladdat projekt:
http://forum.savarturbo.se/viewtopic.php?t=36179
http://forum.savarturbo.se/viewtopic.php?t=36179
-
Volvo_Kustom
- Lite mer laddtryck
- Inlägg: 27
- Blev medlem: sön nov 12, 2006 11:16 pm
- Ort: Norsjö
-
caterpillar
- Forumsberoende
- Inlägg: 3844
- Blev medlem: sön aug 22, 2004 11:32 am
- Ort: nord-norge, TROMSØ
bilsport kansje??? som eget hefte
-
bmw02touring
- Forumsberoende
- Inlägg: 1311
- Blev medlem: tor aug 18, 2005 3:20 pm
- Ort: Nyköping
- Kontakt:
-
black_sirpa
- För mycket laddtryck
- Inlägg: 122
- Blev medlem: tor sep 27, 2007 4:24 pm
- Ort: junosuando
-
Johan Fahlgren
- Forumsberoende
- Inlägg: 744
- Blev medlem: fre jan 14, 2005 3:48 pm
- Ort: Skellefteå
-
duett_b230
- Ganska mycket laddtryck
- Inlägg: 94
- Blev medlem: tis maj 08, 2007 4:13 pm
- Ort: Åsmundgården
-
Cpt Tuttle
- Forumsberoende
- Inlägg: 1833
- Blev medlem: fre jul 15, 2005 10:57 pm
- Ort: Kalix
- Kontakt:
Men nu så blev jag faktiskt lite sugen på att skriva klart...Stay tuned.